Avsnittet handlar om tiden 3 dec 2001 - 20 juni 2002

Det kommande halvået, fram till Loya Jirgan, det stora rådslaget, blir ett intensivt halvår då stora förändringar sker i Afghanistan. Det ”internationella samfundet” med FN i spetsen försöker kickstara den nya Afghanska staten och det väller in utländska rådgivare och hjälparbetare i landet. En del satsningar är massiva och lyckas delvis som ”Back to School” kampanjen. Annat är bara ett slöseri med resurser och ibland blir det rent av absurt.

Förändringarna i Afghanistan påverkar också situationen i Pakistan där läget blir osäkrare. Pakistan har ju varit en av Talibanernas få allierade och nu skall man försöka göra en helomvändning och vara USAs allierade i ”kampen mot terrorismen” och fotfolket inom och utom myndighetera hänger inte alltid med i svängarna. 

 

måndag den 3 december 2001

Förhandlingarna i Bonn om att inrätta en övergångsregering går på sin sjunde dag. Tjugonio personer skall väljas och namnges. Det kommer att bli en rysare.

 

Några absurditeter i hjälparbetet:

USA ’flygbombar’ med matpaket i norra Afghanistan. Om detta har jag berättad tidigare. Här om dagen dödades en kvinna och två barn av de nedfallande paketen. Ett sådant matpaket, har någon räknat ut, kostar 660 USD(!), när man räknar in alla kostnader, inklusive flygfrakten. Det är ett enormt slöseri om man betänker att man för de pengarna kan distribuera 10-20 gånger så mycket mat med traditionella metoder. Dessutom når man inte alls de mest behövande. Men det gör sig bra i massmedia.

I vissa områden flödar stödpengar in och allsköns mindre seriösa hjälporganisationer strömmar till, ’köper upp’ anställda från etablerade hjälporganisationer med ’feta’ löner och etablerar nya kliniker och skolor, granne med redan existerande och fungerande. Detta gäller även olika FN-organisationer som utan att blinka anställer läkare och andra välutbildade som chaufförer eller receptionister. Det tråkiga är att de här organisationerna knappast kommer att bli kvar någon längre tid och inte bidrar med något långsiktigt rekonstruktionsarbete. Tyvärr är det här inget nytt för Afghanistan. Det har hänt i Kambodja, Öst Timor och andra katastrofområden när freden tycks nära och landet är förstasidesstoff.

Sida/regeringen har satsat 14-15 miljoner på att med ett Herkulesplan flyga ner Scanialastbilar med snöplogar och manskap från Räddningsverket. Dessa tycks sitta fast i Usbekistan och kommer inte in över gränsen  till Afghanistan. Dessutom skall de tydligen ploga snö i ett område som, efter vad jag känner till är livsfarligt ur minsynpunkt. Aktionen verkar föga välplanerad och för dom pengarna skulle Svenska kommittén kunna driva ett 100-tal skolor i ett helt år. Kontrollen och kraven på vad de olika aktörerna skall uträtta tycks vara olika. Det är helt OK med den kontroll och de krav som finns på oss, vi spenderar ju ändå skattepengar, men varför inte samma krav på resultat när myndigheter sänder ut andra myndigheter?

 

onsdag den 5 december 2001

Onekligen en historisk dag att man i Bonn kunnat presentera en 29 man stark övergångsregering. En försiktig optimism spirar bland kollegorna, även bland de tidigare mer skeptiska.

 

torsdag den 6 december 2001

Hamid Karzai, Afghanistans nye regeringschef, tycks i Kandahar ha förhandlat med talibanerna att ge upp och överlämna sina vapen. Det verkar också som mulla Omar som tidigare sa att man skulle strida till döden och heller bli martyrer än ge sig, nu har ändrat sig – the Afghan way. Frågan är vad som händer med mulla Omar själv?

Så här ser den nya regeringen ut i Afghanisatn:

Regeringschef: Hamid Karzai (pashtun) Kvinnofrågor: Sima Samar (Rom, hazar) Försvar: Mohammad Fahim (NA, tadzjik) Planering : Haji Mohammad Mohaqqeq (NA, hazar) Vatten och el: Ej klart (NA, uzbek) Finans: Hedayat Amin Arsala (Rom, pashtun) Utrikes: Dr Abdullah Abdullah (NA, tadzjik) Inrikes: Younis Qanooni (NA, tadzjik) Handel: Ej klart (NA) Gruv- och industri: Ej klart (uzbek) Småindustri: Ej klart (NA) Information/kultur: Rahin Makhdoom (Rom) Kommunikation: Ej klart (NA) Arbete/sociala frågor: Ej klart (NA) Pilgrimsfrågor: Maulawi Balkhi Martyrer och handikappade: Ej klart (NA) Utbildning: Abdul Salam Azimi (Rom) Högre utbildning: Ej klart (NA) Hälsofrågor: Suhaila Seddiqi (ober.) Offentliga arbeten: Juma Mohammad Mohammadi (Rom) Landsbygdsutv: Ej klart (NA) Stadsutveckling: Ej klart (NA) Återuppbyggnad: Sardar Mohammad Roshan (Rom)  Transport: Ishaq Shahryar (Peshawar- gruppen) Flyktingar: Ej klart (NA) Jordbruk: Ej klart (NA, uzbek) Bevattning: Mohammad Jalil Shams (Cyperngruppen) Justitie: Ej klart (NA) Flyg och turism: Rahim Wardak (Rom) Gränsfrågor: Amanullah Dzadran (Rom) [ källa: BBC ]

 

onsdag den 12 december 2001

Dramatiska meddelanden kommer plötsligt från vårt regionkontor i Pul-i-Khumri via satelittelefon till Peter Bulling som han mailar till oss.

”Dear Sidney Just got a call from Douglas. Pul I Kumri is under attack from the North from some rival Commander named Ghaffar. All SCA staff plus Douglas and 2 ACTED Expats are remaining in the basement of the office. I have informed him that he should proceed towards Kabul as soon as it is possible. He will phone me either tonight or early tomorrow before I leave. Zemarai will also contact him and keep us updated of events. I have phoned Roger at the Consulate and ask him if he could put some pressure on their contacts in the North. The ACTED expats are also in contact with Dushanbe via HF radio. Best regards/P”

Det är en bit kvar till man kan tala om fred och säkerhet inne i Afghanistan.

Lite senare på dagen gick amerikanska F16 plan till attack mot den anfallande komanderns styrkor som förhoppningsvis kylde ner situationen något.

 

Torsdagen den 13 dec. 2001

Reser från Peshawar på morgonen mot julsemester i Sverige. Douglas meddelar på mail från Pul-i-Khumri att trycket har lättat och att han tar första tillfälle i akt att ta sig ned till Kabul.

 

Onsdagen den 19 december 2001

Skriver kontrakt för ett år till i Peshawar med Svenska Afghanistankommittén, t.o.m. 31 jan. 2003.

 

Lördagen den 22 dec. 2001

Den nya Afghanska regeringen installerar sig utan några speciella bekymmer. Tvärt om tycks fler än väntat stödja den.

Till kvällen har Kicki och jag inbjudit gamla vänner och arbetskamrater. En hel del dyker upp trots att vi är mitt i den mest hektiska tiden av julförberedelser.  Jättekul att träffa alla som hade möjlighet att komma.

 

Måndag den 24 december 2001

Traditionell Julafton hemma hos mor och far, tillsammans med Micke och Sussi, Fredrik, min syster inger och hennes man Lasse med ’barnen’ Cecilia och Lovisa, samt Kickis bror Jonte. Stökigt, högljut och gemytligt som vanligt.

 

Tisdag den 25 december 2001

Räddningsverkets plogbilar tycks ha kommit fram till Herat. Nu sägs att man skall ploga upp en väg mellan Herat och Bamyan till Kabul för att underlätta mattransporter som sitter fast i snön. För det första går mattransporter från Kabul till Herat normalt den ’södra’ vägen via Kandahar där knappt någon snö finns. För det andra: har lastbilar fastnat i bergen mellan Herat och Bamyan lär de få sitta där till snön smält. Går inte och ploga fram pga minfaran. Vägsidorna kryllar av minor som man definitivt inte plogar bort. Svenska Kommittén transporterar tonvis med utrustning över bergen, men vi lastar om till åsnor där lastbilarna inte går och behöver inte snöplogar. Vem har tänkt ut och planerat Räddningsverkets aktion? Knappast någon med lokalkännedom.

 

Fredag 11 januari 2002

Kicki och jag gifter oss. Rådmannen har skyndat igenom den formella proceduren på 30 sekunder. Vi valde den korta versionen. Efter 31 år ’prövotid’ räckte det som formell bekräftelse.

På kvällen hade vi inbjudit barn, föräldrar, syskon med barn till restauranten Lilla Pakistan där vi avslöjade nyheten.

 

söndag den 13 januari 2002

Räddningsverket tycks ha fått gett upp försöken att ploga snö i Bamyan. Nu använder man bilarna till att distribuera mat och ploga upp utrymmen för matlager i Herat, såvitt vi nu kan se i media. Även Räddningsverket tycks ha insett att minfaran var för stor.

Ibland önskar jag att våra media följde upp den här typen av orimliga ’räddningsaktioner’. Hur har de planerats, varifrån kom initiativet, kostnaden, resultatet osv.

Det gäller även mycket av FNs operationer som ibland är ohyggligt ineffektiva.

 

Måndag den 14 januari 2002

Resan tillbaks till Peshawar börjar

 

Tisdag den 15 januari 2002

Kommer ’hem’ till Peshawar kl 8 och är ganska trött. Har bara sovit några timmar senaste dygnet. Packar upp och sover några timmar, sedan iväg till kontoret. Där är det full fart som vanligt. Till och med mer än vanligt. Allt cirkulerar kring det nya läget i Afghanistan och återuppbyggnaden som alla nu säger sig vilja delta i.

Under helgen var den svenske biståndsministern Jan O Karlsson och Sidas chef Bo Göransson med den delegation i Kabul och diskuterade med den nya regeringen. Den Afghanske premiärministern Karsai och utrikesministern Abdulla Abdulla (före detta anställd på en av kommitténs kliniker) talade också om för sina svenska besökare att de väl känner till Svenska Kommittén och dess långvariga engagemang i landet. Den svenske ministern och hans följe bodde hos Svenska Kommittén i Kabul och vi fick en hel del beröm för våra arrangemang.  Den svenska insatsen skall fördubblas från ca 120 miljoner om året till ca 300 miljoner. Vi hoppas naturligtvis att vi skall få del av dessa pengar eftersom vi är den största av alla biståndsorganisationer som redan har ett omfattande utbildnings-, hälso- konstruktions- och jordbruksprogram i landet.

 

Onsdag den 16 januari 2002

I dag hade vi två intressanta möten med Sidafolk som stannat kvar i Pakistan för att bla träffa folk. Våra afghanska kollegor presenterade vår verksamhet och svarade på frågor och vi hade en lång intressant diskussion hur vårt arbete skulle kunna utvecklas framgent.

Vi skall nu inom några veckor skissa på en utvecklingsplan för framför allt vår utbildnings och jordbrukssektor och låta Sida ta del av. Den kommer att ligga till grund för fortsatta diskussioner.

Som jag sagt tidigare: Det kommande året kommer att bli ett av det intressantaste i Afghanistans moderna historia och det känns som ett stort privilegium att att vara med mitt i den processen.

 

torsdag den 17 januari 2002

Den nya Afghanska regeringen har nu utfärdat ett förbud mot opiumodling. Det gjorde redan talibanerna med besked och under 2001 föll produktionen från 3 200 ton till 185 ton, varav merparten odlades i Nordalliansens områden.

För bönderna är det dyrt att avstå från den lönsamma odlingen av opium. Den nya regeringen säger därför att de skall erbjuda bönderna hjälp med alternativa grödor vilket är nödvändigt för att odlingen inte åter skall ta fart. De som man ertappar med att odla opium kommer man att straffa hårt, enligt det nya regeringsdirektivet.

I Pakistan gjorde narkotikapolisen nyligen väldens största beslag av heroin när man slog till mot en transport med 640 kilo ren heroin och 250 kilo morfin (!) som var avsett för den Europeiska marknaden.

 

Fredag den 25 januari 2002

Lejonet Marjan i Kabuls zoo är död. Han blev 14 år gammal och han uppleva mycket elände. Han överlevde den sovjetiska ockupationen, Najibullaregimen, Rabbaniregimens inbördes strider och förstörelse av Kabul, talibanerna, ett knivöverfall från en uppretad afghan som gjorde honom blind på ena ögat, vars bror han dödat, men hann bara vara med om 2 månaders styre av den nya regimen. Han dog av njursvikt och ålderdom. Vi hoppas att det inte är ett tidens tecken och att det går bättre för den nya regimen så den inte kollapsar av inre stridigheter.

Lejonet upplevde, som djurens konung, många personliga framgångar men också en del personliga misslyckanden. Ett av dessa personliga misslyckanden var när djuren i zoo svalt som värst under talibanernas styre. En djurens jirga (samråd) hölls och man beslöt att skicka den modigaste av dem alla, djurens konung, lejonet, att förhandla med talibanerna för att få mer mat. Han gav sig av till ministerierna och förhandlade skickligt och länge, men kom dessvärre tillbaks tomhänt och med enbart tomma löften. Lejonet tog sitt misslyckande mycket hårt, enligt initierade källor och djuren var mycket bedrövade men beslöt efter en ny diskussion att skicka den listige räven som förhandlare. Tyvärr blev resultatet lika klent. Räven kom tillbaks med hängande huvud, om än många uppmuntrande ord från talibanerna. Men ord blir man inte mätt på. Nu var djuren rådlösa. Vad skulle man göra. De bästa förhandlarna hade misslyckats och man kände modet falla. Då säjer åsnan: Jag ger mig av och förhandlar. Förvåningen bland alla hungriga djur var stor och kanske var det deras av hunger försvagade omdöme som fick dem att acceptera åsnan som sin nye förhandlare. Åsnan gav sig av på sitt uppdrag och modet bland djuren sjönk alltefter tiden gick och hungern tilltog. Men efter några dagar återvänder åsnan. Han kommer dock inte ensam utan en mindre karavan av följer honom lastade med mat av allade sorter. Jublet är nästan öronbedövande och till kvällen håller man stor fest, äter sig mätt och håller tal där åsnans insats lovsjungs. Men många undrar hur kunde han, åsnan lyckas, där det modiga lejonet och den listiga räven misslyckats? Det var en gåta. Fram på småtimmarna, när alla djuren är  mätta, dästa och lyckliga, kan kamelen inte hålla sig längre utan frågar åsnan. Hur kunde du lyckats där den modigaste och den listigaste misslyckats? Allas ögon riktas nu förväntansfullt mot åsnan. Det är inte var dag åsnan får vara i centrum för allas uppmärksamhet och han njuter av ögonblickets triumf. Länge drar han på det och ser allas blickar mot sig. ’Det var inte så svårt’ säger han blygsamt (spelad blygsamhet vill en del missunnsam djur hävda), ’men’ fortsätter han ’ministern och de andra ministrarna var mina skolkamrater och en sådan sviker man inte’.

Nåväl, lejonet är död. Vi hoppas alla att den nya ’freden’ överlever även om säkerheten i Afghanistan i dag är mycket sämre än under talibanernas tid. Våldsbrotten i Kabul (rån, mord etc ökar oroväckande och landsbygden (åtminstone söder och öster om Kabul) är definitivt inte säker längre. Förr kunde vi åka med bil till Kabul. Det är inte längre möjligt eftersom olika beväpnade band kontrollerar vägen mellan Jalalabad och Kabul. Detsamma gäller vägen söder ut mot Ghazni, där det dessutom finns två guvernörer: en utsedd av den lokale commandern och en av den nya regeringen.

 

söndag den 27 januari 2002

Jan-Erik Wänn, SAKs regiondirektör i Kabul berättar om läget i ett mail. Mailet bekräftar de farhågor vi har kring säkerheten och kring de nya rika hjälporganisationerna (som kommer att stanna i landet ett år eller två) och FN organisationernas lönepolitik som dränerar en fungerande verksamhet på personal. Läs själva:

Läget i SAKs östra och södra sett från Kabuls horisont:  ”Säkerheten i landet och i Kabul försämras sakta. Detta beror på att interimsregeringen inte har tillräcklig auktoritet och makt ute i distrikt och provinser varför gamla och nya commanders vädrar morgonluft och gräver upp vapnen. Deras syfte är dels att få lokal makt (och rikedom), dels att positionera sig inför Loya Jirgan. Tendensen är likartad i större delen av landet söder om Hindukush. Några exempel följer nedan:

Staden Sarobi har fem konkurrerande commanders som ibland skjuter på varandra. Den SCA stödda skolan har vid åtminstone ett tillfälle under föregående vecka måst skicka hem skolbarnen pga skottlossning över skolområdet. Liknande incideter rapporteras från t ex provinsen Laghman där tre av våra skolor är delvis ockuperade av stridande grupper.

Till Ghazni skickade interimsregeringen Qaribaba, guvernör före talibantiden, men han accepterades inte av den lokala shuran. Rån, bilstölder och överfall förekommer och eftersom det inte finns någon erkänd myndighet att vända sig till, beivras inte brotten.

Lars och Ann-Mari Grebius arbetar fn från Kabul och inte i Ghazni pga säkerhetsläget. Ingen organisation har nu utlänningar stationerade i Ghazni.

I Jalalabad har säkerhetspolisen under ledning av commander Hazrat Ali börjat avväpna folk i staden.

Vägen till Kabul från Jalalbad är fortfarande osäker för västerlänningar.

I Kabul ökar antalet stölder och rån men säkerhetsläget bedöms fortfarande som tillfredsställande för utländsk personal.

Den internationella fredsstyrkan ISAF syns knappast alls, har inga posteringar och enbart ett fåtal  patrulleringar.

Verksamheten fortgår utan större störningar trots förlust av fordon och en del säkerhetsrisker. I SRO används inga egna fordon utanför Ghazni city pga stöldrisken.

Vi förlorar en hel del välutbildad personal, framför allt läkare, till både FN och nyfinansierade NGOer. Mother and Child Healthcare verksamheten i SRO har halverats pga detta.

Efterfrågan på utbildningplatser inför skolstarten 22 mars är mycket större än under talibantiden, inte minst från flickor. Inte minst skolor stödda av kommittén förväntas få en avsevärt ökad tillströmning av elever till skolstarten. Utbildningsministeriet och UNICEF vill försöka distribuera 1.5 miljoner skolböcker innan skolstart.

Torkan fortsätter på fjärde året. I dessa delar av landet har det enbart snöregnat ordentligt den dagen när den svenske biståndsministern, Jan O Karlsson skulle lämna landet. Ministerier relevanta för SCA (utrikes, planering, utbildning, hälsa, jordbruk) har besökts, först av en liten delegation från Kabulkontoret under första verksamhetsveckorna, därefter av en tyngre delegation under förra  veckan. Alla betygar sin uppskattning för SCA och önskar fortsatt utökat samarbete. I synnerhet biträdande jordbruksministern verkade ha både ideer och förmåga till att samordna och driva en utökad verksamhet

Jan-Erik

 

Tisdagen den 29 januari

Konflikten mellan Pakistan och Indien tar sig ibland komiska former. Nu får inte Indiska kanaler visas i pakistansk kabel-TV. Det betyder att jag inte längre kan se Bollywoodfilmer, eller indiska musikkanaler.

 

Lördagen den 2 februari 2002

Det har regnat och åskat. Det är det första regnet på flera månader. Även Afghanistan får sin beskärda del, men i form av snö. I tidningen ser man bilder från Kabul där glada barn gör snögubbar. Men mycket mer behövs om  torkan skall kunna hävas.

 

Tisdag den 5 februari 2002

Helgdag i Pakistan, Kashmir Day. Man hedrar de som kämpar och kämpat för Kashmirs frihet (från Indien). Tror knappas att det bidrar till avspänningen mellan länderna. Helgdagen är ny för i år.

Nere i gamla stan stöter jag på en demonstration för Kashmirs frihet. Hoppar ur bilen och tar ett par kort. Demonstrationen består av en banderoll och 15-20 skäggiga män. Ibland skanderar de några slagord och det hela verkar ganska fredligt och gemytligt. Folk runt om kring verkar totalt likgiltiga och demonstrationens storlek speglar kanske det begränsade stöd olika extrema grupper trots allt har här.

 

onsdag den 6 februari 2002

Det har snöat kraftigt i delar av nordvästra Afghanistan igen. Det är både goda och dåliga nyheter. Goda nyheter för att det kan bidra till att delvis häva den svåra torkan som är inne på fjärde året. Dåliga nyheter för att hjälpsändningar med mat inte når ut till utsatta människor i vissa områden.

Trots att det är vinter så återvänder en hel del människor från flyktinglägren i Pakistan. Det sägs att ca 300 familjer dagligen går över gränsen vid de bevakade gränsövergångarna från Pakistan in till Afghanistan. Det betyder att ca 2000 personer om dagen eller 60 000 personer i månaden återvänder. De flesta återvändarna tillhör minoritetsfolken hazaras, tadjiker, usbeker osv. Knappt några pastuner, majoritetsfolket som bor i de tätbefolkade östra och södra delarna av Afghanistan återvänder. I de delarna av landet är säkerheten så dålig att folk tvekar att flytta tillbaks. Här konkurerar olika krigsherrar och commanders om makten och laglösheten breder ut sig. För ett par dagar sedan var det fullt krig i staden Gardez, Kunar, Pakia, mellan den guvernör som utsetts av den nya regeringen och den lokala rådet av elders/shuran som inte kunde acceptera denne ’utböling’ från grannprovinsen.

 

torsdag den 7 februari 2002

Hela dagen har det regnat i Peshawar och andra delar av Pakistan. Regnet behövs, som sagt, men det blir kallt och ruggigt. På dagen 14-15 grade och på natten 4-5 grader. Kylan tränger in i min dåligt isolerade bostad, men jag är lyckligt lottad som har tillgång till både gaskaminer och elelement.

I Afghanistan har det fortsatt att snöa. Ett snöskred stängde in 300 människor i Slangtunneln, ca 10 mil norr om Kabul. Ett 30-tal bilar begravdes under snömassorna och tre personer omkom. Fler fick frysskador innan räddningsmanskap kunde komma till platsen. Bilarna står kvar i snömassorna och vägen till tunneln är blockerad. Tunneln har en strategisk betydelse för kommunikationerna mellan norra Afghanistan och Kabul. Den öppnades nyligen av ryssarna som rensade den från bråtet efter att den för tio år sedan sprängts och blockerats under inbördeskriget. Enda vägen att ta sig norr ut, utan att åka genom tunneln är att köra en omväg på tio timmar (i gott väglag) över Bamyan på en urusel väg, där snön också fallit och därför knappast är framkomlig.

I en rapport från Afghanistan har ett obemannat amerikanskt plan bombat en mindre konvoj av ’Al-Qaida’ soldater på väg mot ett grottsystem i Paktiak-provinsen. I konvojen fanns också en lång man hoppats var Bin Laden. USA har fått ’säker’ information från en av sina afghanska informatörer på plats, en lokal krigsherre som USA valt som samarbetspartner som visade det sig, passade på att med amerikanernas hjälp göra sig av med politiska meningsmotståndare, genom att påstå att de var Al-Qaida folk i rörelse.

 

Lördagen den 9 februari

Talibanernas förre utrikesminister Abdul Wakil Muttawakil har gripits eller överlämnats sig till de amerikanska styrkorna i Kandahar, Afghanistan. Hur det gått till finns det flera bud om. Ett rykte säger att han greps i Quetta av de pakistanska myndigheterna och lämnades över till afghanerna. Muttawakil har sin familj i ett flyktingläger utanför Quetta som ligger i Pakistan. Ett annat rykte säger att han skall ha fört förhandlingar från sitt gömställe utanför Kandahar, med de lokala myndigheterna och sedan överlämnat sig.

Muttawakil var med i talibanrörelsen från början och startade som mulla Omars talesman och förtrogne för att så småning om bli utrikesminister. Han anses ha tillhört de mer moderata och var relativt lätt att ha att göra med, jämfört med de mer hårdföra inom justitieministeriet som kontrollerade den religiösa polisen.

Också Talibanernas vice hälsominister Mullah Sidiqullah har gripits i flyktinglägret Jalozai strax utanför Peshawar. Om han överlämnats till Afghanistans nya regering eller hålls fängslad i Pakistan är ännu så länge okänt.

Historierna visar i alla fall på en sak: de Talibaner och al-Qaeda män som velat smita över gränsen till Pakistan för att gömma sig eller fly vidare har förmodligen inte haft några större problem. Gränsen är, trots försäkringar om motsatsen och förstärkningar vid de officiella gränsövergångarna, som ett såll. Det kan våra anställda afghaner som reser fram och tillbaks på dessa inofficiella passager intyga.

Gulbuddin Hekmatyar var, efter ryssarnas uttåg och efter att deras marionett Najibuhlla avsatts, premiärminister i den regering som aldrig lyckades regera från Kabul utan i stället ägnade ett par år åt att skjuta på varandra och lägga 2/3 av Kabul i ruiner till Talibanerna körde iväg dom och återställde fred och säkerhet i september 1996. Hekmatyar och hans parti Hizb-i-Islami gick i landsflykt utanför Peshawar. Han var och är en extremt konservativ och stödde talibanerna först när de var på fallrepet. Hekmatyar blev till slut för extrem för Pakistan och fick en fristad i Iran där han har levt ett ganska tillbakadraget liv i Teheran, tills nu. Gulbbudin, som är Phastun, har vaknat till liv och vill nu starta ett ’heligt krig’ och hoppas få stöd av andra pahstuner, mot den nya afghanska regeringen som han anser vara alltför dominerad av de afghanska minoriteterna och dessutom stödd av ’Den Store Satan, USA.

En del lär sig tydligen ingenting och hans extremism har nu gått för långt även för Iran som (sannolikt efter påtryckningar), nu stänger hans partikontor och utvisar honom.

 

Torsdag den 14 februari 2002

Afghanistans transport och turistminister, Abdul Rahman  slogs ihjäl i Kabul av en upprepad folkhop som fått för sig att ministern hade ställt in ett flyg för pilgrimer till Mecka för att han ville ha planet själv för ett besök i Indien för sig och sin familj.

 

Fredag den 15 februari 2002

Nu kryper en annan bild av ’lynchningen’ på Kabuls flygplats fram. I stället för en uppretad grupp pilgrimer anklagas nu personer ur general Fahim, försvarsministerns, säkerhetsstyrkor för mordet på transportministern. Abdul Rahman var en gång den berömde gerillageneralen Ahmed Shah Massouds närmaste rådgivare och talesman. När Nordalliansen drevs ut ur Kabul av talibanerna –96 så lierader sig Massoud med förre president Rabbani medan  Rahman valde att flytta till New Delhi på grund av meningsskiljaktigheter med General Fahim, Younus Qanooni, två av Rabbanis män i Nordalliansen General Fahim, inrikesminister Younus Qanooni och utrikesminister Abduhlla Abduhlla är Rabbanis män i den nya regeringen. Rabani blev själv inte vald till interimsregeringen, men intrigerar med kraft i kulisserna och bor fortfarande kvar i presidentpalatset (!).

Mordet kan vara ett led i maktkampen inför den ’Loja Jirga’ som skall utse nästa regering inom mindre än ett halvår. De i ministrar som anses vara ’kungens män’ har hotat att lämna regeringen om inte säkerheten för ministrarna kan garanteras.

 

söndag den 17 februari 2002

För en vecka sedan var kvällarna kalla och ruggiga häri Peshawar. 8-10 grader och fuktigt redan vid 9-tiden på kvällen. En rå kall kyla trängde in i huset och gaskaminerna gick för fullt. Nu, har vädret slagit om. I kväll är det fortfarande 18 grader varmt och dagen var varm och solig med en temperatur, säkert runt 24. I några veckor till kommer vädret att vara behagligt, sedan börjar värmen. Det är snabba omslag, mellan vinter, vår och sommar.

 

Torsdag den 21 februari 2002

När talibanerna föll i november så sådde bönderna för våren. När talibanerna föll så kunde de åter börja så den lönsamma opiumvallmon för skörd under våren. Den nya interrimregeringen har också infört totalförbud mot odling av opiumvallmo, men har inte någon möjlighet att se till att förbudet efterlevs, vilket talibanerna gjorde med järnhand. Till saken hör också att det enda områden i Afghanistan där opiumvallmo odlades under förra året var de områden som var under kontroll av Nordalliansen, som i dag besatt nästan hälften av den ny regeringens ministerposter. Före talibanernas förbud mot opievallmo anses Afghanistan ha stått flr ca 75% av världsproduktionen av heroin/råopium, ett av Afghanistans många trista världsrekord (folkhälsa, barnadödlighet, analfabetism, BNP…)

 

fredag den 22 februari 2002

Eid-ul-Azha har börjat och det är helgdag i fyra dagar. Det är uppföljaren på den Eid vi hade i december och som avlöste ramadan (ungefär som påsken kommer en viss tid efter jul. Se 16 mars 2000 och 2 mars 2001). Det är också den tid då många muslimer vallfärdar till Mecka, på hadj.

Det har nu regnat igen, två dagar i rad vilket känns som en sensation om än välbehövlig. Även i Afghanistan har det regnat. Dagstemperaturerna har också fallit med ca 10 grader jämfört med i söndags.

 

Lördag den 09 mars 2002

Vi skall ha fest i Sidneys trädgård med alla kollegor för att fira att SAK arbetat 20 år i Pakistan/Afghanistan, men regnet vräker ner sedan i går. Bra för att allt regn som kommer behövs, men givetvis kan vi inte ha festen utomhus. Våra afghanska kollegor löser snabbt problemet genom att hyra en stor festlokal. På mindre än en timme är allt som behöver flyttas flyttat och festen är igång med lekar, tävlingar, mat och lotterier.

 

måndag den 11 mars 2002

Redan på flygplatsen i Kabul kan man se att skäggen har blivit kortare och mer välansade. På vägen mot kontoret verkar trafiken tätare och en och annan äldre kvinna utan burka ses på gatorna. Burkan är dock det plagg mer än 95% av kvinnorna bär när de vistas utomhus. Den som trodde att kvinnorna i Kabul skulle slänga burkan när talibanerna föll, som kvinnor i Sverige slängde bh:n på 70-talet blir nog besviken.

På männen syns en klar skillnad mellan talibantid och nutid. Under talibanerna så hade alla shalvar khamiz, syora skägg och de flesta turbaner.  I dag har många kostym med slips, endast få turbaner och de flesta skäggen är korta och välansade. En del har bara behållit en mustasch.

Flera verkstäder runt kontoret tillverkar skolbänkar och stolar för glatta livet. Undervisning är en av den nya regeringens prioriteringar.

 

Tisdagen den 12 mars 2002

Gjorde flera skolbesök. Det pågår vinterkurser fram till det nya skolåret börjar den 21 mars. De skolor jag besökte var alla flickskolor, vilket i princip var otänkbart under talibantiden. Lärarna, alla kvinnliga, verkade angelägna om att göra sitt yttersta för att flickorna skulle kunna hämta igen det de förlorade under åren med talibanerna. Jag försökte ta reda på var ifrån alla lärare plötsligt dyker upp. Det visar sig att en eller två per skola har en gammal lärarutbildning eller åtminstone några kurser. Andra har gått ut 12e klass före 1996, då talibanerna tog över och gör nu sitt bästa för att att bidra till den massiva satsning regeringen nu vill göra på utbildning.

 

Onsdagen den 13 mars 2002

Regeringen i Kabul satsar tillsammans med UNICEF stort på en ’Back to School’-kampanj. 1,7 miljoner barn skall man ah i skolan till den 21 mars och till dess skall man ha distribuerat skolböcker, skolmaterial, svarta tavlor mm till tusentals skolor. Det är naturligtvis en omöjlig uppgift, men ansatsen och målsättningen är god.

 Just nu har man eventuellt lyckats trycka alla böcker och få in allt material till Kabul där distributionen redan är i full gång med hjälp av frivilligorganisationer och finska fredsbevarande styrkorna.

Utanför Kabul är resultatet ännu klent, milt sagt, och vare sig den nya regeringen eller UNICEF med alla sina influgna ’experter’ har visat sig vara några större organisatörer. Till deras försvar skall dock sägas att tiden varit kort och vare sig regeringen eller UNICEF kan förväntas ha koll på hela landet – vem kan ha det efter 22 års krig, om någon någonsin haft det.

 

Torsdagen den 14 mars 2002

Vi får ett email från Ghazni som lyder:

”Zelduk-kliniken i Paktika har ockuperats av US army. All medicin och utrustning har låsts in i kliniken och all medicinsk verksamhet har tvingats upphöra.”

En lokal commander vid namn Zakim Khan kom dit med amerikanarna, som trots protester från den lokala Community Health Committee intog kliniken och stängde den för allmänheten.  En av våra Health Supervisor har sänts ner till kliniken för att kolla läget. Från SAKs synpunkt är det viktigt att reagera eftersom folk annars förledas att tro att vi genom att upplåta vår klinik till amerikanska soldater tar ställning i de pågående oroligheterna. Kliniken byggd av SAK och etablerades 1995. (kanske med svenska skattepengar).

 

Mer positiva nyheter: Vi får ett dokument från regeringen där de granskat olika frivilligorganisationers verksamheter. Svenska Afghanistan kommitténs utbildnings- och hälsoprogram får högsta betyg, vilket känns roligt.

 

fredag den 15 mars 2002

Mer om Back to School kampanjen: UNICEF har fått en lista (av regeringen) över 266 skolor i Kbul-området. När man börjar dela ut skolpaketen han man bara hitta 172 av dessa. Lite fler än 25% av de uppgivna skolorna finns alltså inte. Hur ser det då ut utanför Kabul där det måste vara ännu svårare att följa upp vilka skolor som faktiskt finns och vilka som inte finns.

Svenska Afghanistan kommittén har erbjudit sig att ta totalansvaret för att distribuera skolböcker i 4 (av totalt 29) provinser. UNICEF säger att de har eller skall distribuera skolböcker och skolmaterial till provinscentra, som regeringen upprättar, där vi kan hämta det och sedan sprida till skolor som finns på regeringens/UNICEFs listor.

Vi får då också ansvar för att pricka av skolor som finns och inte finns samt efter en tid följa upp hur skolmaterialet används och se hur mycket som säljs i basarerna i stället för att användas av skolbarnen.

Ett grundtips är att oavsett hur det går med distributionen i landet, oavsett när den blir färdig, oavsett om de lärare som skall använda materialet har någon utbildning eller ej, så kommer UNICEF rapportera att de genomfört en lyckad kampanj. Inte med ett ord kommer de, som vanligt, att nämna alla de frivilligorganisationer som faktiskt utfört stora delar av jobbet.

 

söndag den 17 mars 2002

Någon slängde handgranater in i en kyrka i Islamabad, Pakistan. Fem människor dog, varav två amerikaner, och ett 30-tal skadades.

Vår general, Musharraf, har en del kvar att göra i kampen mot religiös extremism.

 

Tisdag den 19 mars 2002

Åker till Sverige för att delta i styrelsemöte i Svenska Afghanistankommittén, träffa Sida, Forum Syd, Migrationsverket, göra anställningsintervjuer och fira påsk med familjen.

 

Torsdag den 21 mars

Hämtad kl 05.20 med taxi för att bli intervjuad i P1 morgon av Staffan Dopping om Back to School kampanjen. Uttrycker mig mer positivt i radion än i denna dagbok. Betonar vikten av att regeringen verkligen satsar på utbildning som ett av de prioriterade områdena för regeringen.

Sedan i tur och ordning: möte på SAKs kontor, möte med Sidas Jörgen Persson och Anna-Klara Berglund, möte på SAKs kontor och på sena em deltar jag i styrelsens arbetsutskotts möte.

 

Det är nyår, Nawros, i Afghanisatan. Så här skriver Jan-Erik från Kabul:

” Den 21/3 firas Nyår på traditionellt sätt vilket har varit förbjudet under talibantiden. Var på stadion där först en manlig och sedan en kvinnlig! fallskärmshoppare kom ner. En helikopter kastade papperslappar och därefter följde en lång jordbruksparad med traktorer, bönder med spadar och trädplantor, somliga dansande sig fram, getter, kor och hästar. Efter 1.5 timme, när vi trängde oss ut, var paraden ännu inte slut. Människor trängde på, klättrade över murarna, för att få se.

Nyår innebär traditionellt att man börjar jordbruksarbetet, man börjar husbyggen och reparationer, köper nya kläder. Livet börjar på nytt efter att ha legat i träda över vintern. Det hade förekommit en del spekulationer om att kvinnorna skulle slänga sina burqur i samband med nyåret men så var tyvärr inte fallet i någon större utsträckning. Några få går utan, alltfler hakar upp burqan på huvudet, t ex när man sitter i parken o pratar, men någon större förändring på denna front sker inte förrän flertalet av nordalliansens soldater är ute ur Kabul. De har alltför dåligt rykte sedan de var i staden för fem år sen. En hel del byggen o reparationer har påbörjats i Kabul.”

 

Tisdag den 26 mars 2002

På vägen hem från några möten blir jag kontaktad av TV4 som vill intervjua mig med anledning av den jordbävning som drabbade Nahrin i norra Afghanistan i går kväll kl 19.30 lokal tid. Vad jag vet och säger:

Jordbävningen var ganska ’ytlig’ och har sannolikt slagit hårt mot staden Nahrin. SAK har en klinik i staden som vi förstärker med fem extra läkare från Pul-i-Khumri som kommer med extra medicin, sjukvårdsmaterial etc. ’Lyckligtvis’ pågick en  mässlingsvaccineringskampanj i området och flera hjälporganisationer är på plats med sjukvårdspersonal. Fler organisationer finns i närheten som kommer att föra in filtar, tält och annan nödutrustning. Området är bergigt och ganska otillgängligt och nätterna är fortfarande kalla. Det kommer snabbt att behövas rent vatten och mat förutom den medicinska hjälpen, filtar och tak över huvud.

Andreas Stefansson blir intervjuad per satelittelefon direkt från platsen. Hu. Jag avundas honom inte som är mitt i röran.

 

Onsdag den 27 mars 2002

Andreas mailar direkt från Pul-i-Khumri om jordbävningen:

” Kära vänner

Har just haft en sen middag efter att ha återvänt från Nahrin och behöver verkligen lite sömn, så det här är kanske inte den mest strukturerade uppdateringen….

Nahrin stad är en deprimerande syn, särskilt den gamla staden som är totalt förstörd. Man kan knappt förflytta sig för alla kollapsade hus och allt skräp. Folk antingen gräver i högarna eller sitter i trädgårdarna och ute på fälten i  ängslig väntan.

Den nys delen av staden är mindre drabbad med mest spruckna och delvis förstörda hus. Det verkar som de flesta byarna inom en radie av 15 km från nahrin har skadats allvarligt med en massa förstörda hus. FN och andra hjälporganisationer som har sökt av resten av distriktet med helikopter rapporterar att det verkar som om uppskattningsvis 20% av husen ha kollapsat medan 50-75 har sprickor och mindre skador.

Under natten och morgonen kändes flera mindre efterskalv och i eftermiddags  det kraftigaste det senaste dygnet som orsakade mer skada och fler hus som föll samman.

Det är svårt att ge en överblick över skadade och döda. Många olika siffror cirkulerar. Ca 300 döda har bekräftats genom att räkna antalet nya gravar. ’Nya’ byar med skador upptäcks, och det kommer att ta ett par dagar för att kunna överblicka omfattningen.

Från grandistriktet, Burka,  kommer också rapporter om ca 10 byar som helt eller delvis förstörts och hundratals skadade. Uppgifter om döda finns ännu inte. Ett SAK-team åkte för att förstärka vår klinik i Burka i eftermiddags. Jag räknar med en rapport därifrån i morgon.

SAKs klinik i Nahrin har varit hårt ansträngd under dagen. När jag åkte sent i kväll hade 360 patienter registrerats. De flesta med chockskador, mindre sår- och brännskador. Alvarligare fall i behov av operationer etc. har antingen behandlats av MSF eller UNICEF eller remitterats till sjukhuset i Pul-i-Khumri. FN- och regeringshelikoptrar har transporterat de svåraste fallen.

Hälsoministern, general Sohaila (kvinna) som kom tillsammans med Karzai i morse, har sprungit runt hela dagen och uppmuntrat alla hjälparbetare, något vi alla uppsakttade, särskilt Dr Qadir.

SAK har haft en bil som fungerat som ’mobil klinik’ och ambulans med medicin och sjukvårdsutrustning i byarna Arakash och Tawashagh . Sista gången i kväll när vi kom in till ’basen’ hade de med sig sju skadade som grävts fram ur rasade hus.

SAKs sjukvårdsteam består av den ordinarie personalen samt 5 extra läkare från vårt regionkontor. Vi bedriver ’vårdcentralen’ i  sex tält intill vår delvis sammanrasade klinik. Framåt kvällen minskade trycket på både SAKs och MSFs personal. Man kan anta att de mest angelägna fallen redan ha blivit behandlade. I morgon bitti kommer MSFs mobila team att uppdatera oss.

Vårt ingenjörsteam kommer att tillsammans med Concern, Focus och UNICEF att bedöma vatten och sanitetsbehovet. Lämpliga vattenkällor har identifierats, från vilka man kommer att köra med tankbilar till Nahrin. SAK kan sannolikt de närmaste veckorna bidra till att restaurera brunnar och installera handpumpar och bygga latriner.

Vi besökte 5 av de 11 skolor vi stödjer i distriktet. De flesta är alvarligt skadade och behöver en grundlig reparation.

ACTED, IOM och WFP har under eftermiddagen kommit in med lastbilslaster med mat, tält och annan nödutrustning.

Jag är glad att SAK kan bidra med det vi gör och jag är stolt över de osjälviska ansträngningar som våra kollegor gör. Vi oroas alla med de anställda som kommer från trakten, och tänker särskilt på de som ägnat hela dagen åt att söka efter saknade släktingar. …

Andreas”

 

Torsdag den 4 april

Ovanligt trött efter resan från Stockholm till Peshawar. Sover lite på förmiddagen och går till kontoret ett par timmar på eftermiddagen.

Här har naturligtvis ingenting stått still. Förutom att det vanliga arbetet här och inne i Afghanistan pågår som vanligt förbereder kollegerna ett speciellt hjälpprojekt för att bidra till återuppbyggnaden efter jordbävningen i Nahrin. Skolor och kliniker skall återuppbyggas, nya skall byggas och ett 90-tal nya brunnar kommer att konstrueras. Det blir sannolikt Svenska Kommitténs (SAKs) bidrag till återuppbyggnaden. ECHO, ett EU-organ, har lovat stödja oss med 400 000 Euro till detta.

Samtidigt fortsätter den lite instabila situationen i Afghanistan. Vi hör att interrimsregeringen har arresterat, vad de påstår vara 150 supporters till Gulbuddin Hekmatyar, ledare för Hizb-e-Islami, som skall ha gjort förberedelser för att mörda Hamid Karzai (och kungen som ännu inte återvänt till Afghanistan). Hekmatyar och hans parti var med och sköt sönder Kabul 1992-96 och Gulbuddin själv har levt i exil i Iran i många år, men utvisades därifrån för ett par månader sedan och är inte välkommen tillbaks till Afghanistan. Personer med lite kunskap om vad som händer, menar att de arresterade inte arresterats för att de tillhör Hizb-i-Islami, om de nu ens gör de, utan för att de i Norra Alliansen som är dominerande i den nuvarande regeringen passar på att oskadliggöra rivaler inför den Loya Jirga som i juni skall utse en ny regering. Oroligheterna kommer att fortsätta.

 

Måndag den 8 april 2002

I Paktia provinsen där USA de senaste månaderna genomför sina aktioner mot Al-Qaida och talibaner har de senaste veckorna flygblad spritts där man utlovar 100 000 USD för att fånga in en amerikansk soldat och 50 000 USD för att döda en. Andra flygblad varnar för att låta barnen i skolorna läsa i de skolböcker som distribuerats av regeringen och UNICEF. De ultrakonservativa biter sig fast. Flygbladen om belöningar för levande eller döda amerikanska soldater har nu växt till ett rykte om att det sprids flygblad om ett pris på levande eller döda västerlänningar i största allmänhet, vilket dock inte stämmer.

Opiumodlingen har tagit fart igen. Den nya regeringen gör försök att förstöra skördarna. Bönderna är inte nöjda med den ersättning de erbjuds. Det orsakade i dag ett mindre uppror bland bönderna utanför Jalalabad som blockerade vägen mellan J och Torkham (gränsen). Minst en av regeringens narkotikapoliser dödades av en uppretad folkmassa.

I Jalalabad området blev det inte lugnare av att någon försökte spränga den bil som försvarsminister, general Fahim, färdades i, i luften, när han skulle besöka den lokale guvernören. Ministern kom undan med viss marginal.

 

torsdag den 11 april 2002

Våren och värmen har definitivt kommit till Pakistan. På dagarna dryga 30 grader och på natten sjunker det ner mot 20 grader. Utanför min köksdörr står ett mullbärsträd och skuggar entrén. Så här års faller mullbären som ett sakta regn från trädet och gör marken blåsvart och kletig, trots att vakterna flera gånger om dagen sopar gården ren från bär. Det är nu frågan om dagar till jag måste sätta på airconditionern som sedan kan stängas av i oktober, då värmen åter blir relativt uthärdlig inomhus.

Men trädgården har nog aldrig prunkat så mycket som nu. Trädgårdsmästaren har arrangerat om allt. Nya rabatter har tillkommit och det är blommor över allt i alla tänkbara och otänkbar färger. Det är en njutning för ögat att sitta på verandan och se all färgprakt eller gå runt och titta i de olika rabatterna. Lite allergi får man stå ut med. 

 

Fredag den 12 april 2002

En ny jordbävning i Nahrin. Den kändes även i Peshawar. Styrkan på skalvet vet vi ännu inte men en del av effekten. Ca 30 döda och ett 100 tal sårade finns i sjukvårdstält runt SAKs klinik. SAK är den enda organisation som för tillfället har medicinsk personal på plats. De andra hade hunnit resa därifrån. Vi sänder nu åter upp mer medicin, utrustning och personal och Läkare Utan Gränser (franska) sänder åter in sitt folk i området tillsammans med andra organisationer i området. Man kan anta att flera hus som skadades i förra jordbävningen nu kollapsat, men också att många människor denna gång klarat sig från att hamna under husrester därför att deras hus redan störtat samman och att de nu bor i tält.

 

Torsdagen den 18 april 2002

I dag kom den gamle afghanske kungen, Zahir Shah, tillbaks till Afghanistan. Han är nu 87 år och tvingades lämna landet 1973 efter en statskupp när han besökte Italien.

Det finns blandade känslor inför hans återkomst, men många afghaner tror att han kan vara en kraft som överbryggar motsättningar mellan olika etniska minoriteter ilandet. Han tid som kung under 40 år brukar betecknas som den mest fredliga perioden i Afghanistans historia och därför finns en kanske överdriven förhoppning bland många att han skall kunna bidra till att ena och utveckla landet. Kungen kommer dock att ha en mer ceremoniell roll och kommer knappast att tillåtas blanda sig i politiken, även om många olika krafter kommer att försöka använda honom som en språngbräda för sina egna intressen.

 

fredag den 19 april 2002

Jan-Erik från Kabul skriver från Kabul:

”Dear colleagues,

ICRC security meeting yesterday revealed the following information:

In Kabul there have been a few unfriendly incidents towards expats. A few robberies by uniformed men. There is more security now in connection with the king's arrival. Generally peaceful in the streets.

East of Ghazni a robbery with two dead. 12 - 13th of April fighting around Saidabad between two commanders but now negotiations ongoing.

Around Jalalabad/ Ningahar it is a volatile situation in poppy eradication areas. Agency cars, especially UN are targets for aggression. No incidents last days.

In Mazar there has robberies are on the increase. In the area of Dari Souf the rains might have brought mines into the riverbeds. ICRC recommends not to drive in riverbeds until de-mining units have cleared them!

A (very) unconfirmed threat that Kabul - Jalalabad road should be mined.

Salang tunnel is not yet opened. In my opinion the tunnel is (very) dangerous and should be avoided until repair work has been done.”

 

Onsdagen den 24 april 2002

Med jämna mellanrum ser vi siffror på hur många flyktingar som återvänt till Afghanistan. Återströmmen tycks ha tagit fart rejält, trots att det är oroligt i vissa delar av landet.

Många längtar naturligtvis hem och reser av det skälet.

Den nederbörd som kommit, åtminstone i norra och östra delarna av landet där viktig jordbruksbygd finns, har också hjälpt till.

De usla förhållandena i UNHCRs läger i Pakistan har också skyndat på processen. Pakistan som verkligen inte gjort livet speciellt lätt för de flyktingar som kom under de senaste årens krig och torka, har gjort det än otrivsammare genom att tvinga UNHCR att slå igen gamla väletablerade läger och upprätta nya tältläger i ökenliknande områden i tribal areas, där det saknas både vatten och säkerhet.

En hel del afghaner som etablerat sig med affärsverksamhet och/eller jobb i Peshawar har helt enkelt flyttat in sin verksamhet i Afghanistan, på samma sätt som många frivilligorganisationer har flyttat in mycket folk i landet.

UNHCR ger också flyttbidrag till de som återvänder: 100 USD, matranson och husgeråd, samt håller med flyttbilen.

Uppskattningsvis har 400.000 personer återvänt via/från Pakistan och Iran under mars och april, vilket är mycket. De flesta har återvänt till de norra delarna av Afghanistan där säkerheten är lite bättre än i den är i de östra och södra delarna av landet som befolkas av pashtuner. Kan vara bra att komma ihåg att efter 11 sept. flydde ca 250.000 personer just från de norra delarna där striderna mellan taliban och Nordalliansen drog fram som värst.

Det kommer inte att dröja länge förrän Pakistan inser hur mycket positivt alla afghanska flyktingar också betytt , särskilt i North West Frontier province, där vi bor. Här står afghanerna för en betydande del av all handel, transport produktion och köpkraft. Köpkraft har också skapats av alla frivilligorganisationer i området. Pakistan tycks inte förstå att allt detta nu sakta flyttas in i Afghanistan. Den pakistanska byråkratin är svårbemästrad i allt som rör relationer till Afghanistan, transittillstånd för varor och människor, arbetsvisa för hjälparbetare osv. Det hela har förvärrats sedan talibanerna föll. Om de inte ändrar attityd snart så kommer utländska investerare och hjälporganisationer i Afghanistan att minimera sina inköp etc här, flytta dem till andra närliggande länder som ser en möjlighet att dra nytta av det fokus som nu finns på Afghanistan.

 

söndag den 28 april 2002

Den här veckan har det åskat och regnat fyra nätter i Peshawar. Inte mycket regn, men tillräckligt för att kyla ner huset lite och rensa luften från allt dam och föroreningar. Det är ovanligt den här årstiden. Både Pakistan och delar av Afghanistan har fått mer regn än på flera år. Den värsta torkan är över i Afghanistan, i alla fall i norra och mellersta delarna. Det har dock inte regnat tillräckligt för att återställa grundvattennivån och många brunnar kommer att vara torra även i år.

 

Måndagen den 29 april.

Några franska fd. armgeneraler har föreslagit förre gerillaledaren, ’Lejonet från Panjshir’ Ahmed Shah Massoud som postum Nobelpriskandidat. De tycks ha fått stöd av några EU-parlamentariker också. Det är ju en grotesk tanke att ge honom fredspriset (som aldrig ges postumt, vad jag vet). Massoud som nu höjs till skyarna av delar av interimsregeringen (framför allt av trojkan general Fahim, utrikesminister Abduhlla Abduhlla och inrikesminister Younis Qanooni), var oaktat sitt skickliga motstånd mot Sovjet, en man med mycket blod på händera och som folk i Kabul minns som en av de tre (Dostum och Hekmatyar de två andra) som ödelade staden och orsakade mycken blodspillan.

 

Tisdag den 30 april

Vi firar valborgsmässoafton hemma hos ett svenskt par i Peshawar. Blandade nationaliteter som vanligt. Värdparet hat tom gjort en liten ’maj-brasa och vi svenskar sjunger ’Vintern rasat ut…’

 

onsdag den 1 maj 2002

I går var det folkomröstning, inte val i Pakistan.

Valresultatet får nog betecknas som ett rejält fiasko med alla mått mätt, oavsett vad som sägs officiellt eller i internationella media.

Man fick ta ställning till om man ville ha general Musharraf som president i 5 år till.

Han har satsat stort och mycket på en sådan kampanj den senaste månaden, men folkomröstningen har varit omdiskuterad. En del har ifrågasatt lagligheten, andra syftet. Det är alltså inget riktigt val utan mer så att man vill få bekräftat att pakistanierna vill ha kvar Musharaf i fem år till. I oktober däremot blir det val till parlamentet.

Ett fiasko är det därför att valdeltagandet var ohyggligt lågt. 5 % säger opponenterna, 30% säger regeringens företrädare, vilket är lågt oavsett det verkliga resultatet. Hur många av de som röstade, röstade ja vet vi ännu inte. Det har uppenbarligen gått att rösta fler gånger på sina håll (utnyttjat av Musharrafs hängare), medan det på andra håll inte kunnat upprättas röstlokal (utnyttjat av motståndare).

Antagligen är det viktigare att parlamentsvalet i oktober går rätt till, men ett dåligt resultat här skadar Musharrafs trovärdighet och image.

 

Onsdagen den 8 maj 2002

En självmordsbombare har med sin bil kört in i en buss med fransmän utanför Perl Continental i Karachi, Pakistan. Tolv fransmän dog i attacken. Fransmännen var ubåtstekniker och arbetade på et varv som bygger ubåtar åt Pakistan. Bussen de åkte i var märkt med pakistanska flottans emblem och kom varje morgon vid samma tid och plockade upp fransmännen. Det krävdes alltså inget geni för att träffa målet. De tidigare säkerhetsföreskrifter att man skulle komma med olika fordon på olika tider och variera platsen, övergavs för ett par månader.

Dådet fördöms naturligtvis officiellt och åter intygar man att man skall ta itu med extremisterna. Tyvärr saknas nog förmågan.

Även extremt konservativa religiösa partier som Jamiat Ulema-e-Islami, som skarpt fördömer Musharafs samarbete med USA i kampen mot Taliban och al-Quaida, fördömer i lika skarpa ordalag självmordsattacken mot fransmännen.

Attacken kommer hur som helst att punktera iden att 2002 skulle bli ”Turiståret i Pakistan”.

 

fredag den 10 maj 2002

Nu hettar vädret till. 41 grader ute på eftermiddagen när jag kom hem.

Amöban har slagit till. Mina vakter kylde vatten i mitt kylskåp, mig ovetandes. Tyvärr var vattnet okokt och jag använde en av flaskorna förra helgen. Så i kväll är det dags för dunderkuren mot amöba.

 

Onsdagen den 15 maj 2002

Mail från Lars i Ghazni söder om Kabul:

“The security in most part of the region seems acceptable and Ann Marie has started to go on fieldtrips.

On the night of 13/05 a deputy commander of an armed faction was shot dead on the way Ghazni to Kabul just about 15 km to the north of Ghazni. About the reason of killing, different rumours are spread. It is also said that a private pick-up was hijacked by armed people in Ghazni city, there was a big amount of money in the pick-up. It is also a rumour.

Still we don't use SCA vehicles in Paktika and Paktia provinces.

During night it is only 10 degrees Celsius. It is windy and a lot of dust. Still the situation about the governor for Ghazni Province is unclear. Two days ago there were some local elections in Ghazni related to the Loya Jirga process.

The School Consultants have returned from their first visit to the schools for this school year. They have brought updated figures with them. 12 schools from Bamyan are not including in below figures. Total number of students: 94.367. Last year 66.267. Increase of 28.100 students (42%). Boy students: 78.910. Last year 56.728. Girl students: 15.457. Last year 9.539. There is demand for open up for more students in our schools mainly for girls. Some teachers at SCA schools have got salary from the government and we are now trying to find out in which schools, districts or provinces./Lars.”

 

Torsdagen den 16 maj 2002

I Kabul har Sidney och jag har en träff med Ashraf Gahni. Han är chef för något som kallas AACA (och en månad efter att detta först skrevs är han Afghanistans finansminister). Som sådan leder han det man skulle kunna kalla ett superministerium som skall samordna alla återuppbyggnadsinsatser som frivilligorganisationer och FN tar initiativet till.

Skälet till vår träff med honom är bla att SAK lånar ut sin Ekomnomichef, Shah Mahmood, till AACA i 3-4 månader. Han kommer i praktiken vara den om ansvarar för stora delar av Afghanistans ekonomi. Avsikten är dock Shah Mahmood skall hjälpa regeringen att sätta upp system, kontroll- och uppföljningsmekanismer för ett i princip nytt finansministerium. Det är naturligtvis ett avbräck för SAK att behöva låna ut Shah, men samtidigt smickrande att vi har så kvalificerade afghaner på vår avlöningslista.

 

Fredagen den 17 maj 2002

Fredagar är helgdagar i Afghanistan så Sidney och jag ger oss av på en 15-20 mil ’sight-seeing’ trip upp mot Panjshirdalen, de legendariska bergen och passen där motståndsrörelsen mot ryssarna bet sig fast och aldrig lät sig besegras. Det här området lyckades inte heller Talibanerna någonsin erövra.

Först går dock resan över Shomali slätten, för bara ett halvår sedan ett slagfält där talibaner och Nordalliansen sköt på varandra, där frontlinjen gick när USAs B52:or la ut sina bombmattor.

Slätten är fortfarande ganska öde, även om den sakta åter befolkas. Skälet är alla minor. Längs hela vägen är det minvarning och på många ställen håller minröjare på och sakta petar sig fram centimeter för centimeter i vägkanten. Här skall man inte av misstag köra ner i diket eller behöva springa av och pinka, det kan nämligen vara för sista gången.

 

Lördag den 18 maj 2002

Åker till Ghazni . Bilresan ner till Gahzni, ca 15 mil söder om Kabul går längs huvudvägen mellan Kabul, Kandahar och Herat, som är förbindelsevägen till Iran. Vägen är totalt sönderkörd med hjulspår djupa så de int går att köra i, med meterstora gropar och hela ytskicktet avskalat så att man ibland kör som i ett stenröse. Ibland går det bättre att köra i öknen bredvid vägen, vilket också innebär en viss minrisk.

Längs vägen ser man också tydligt att torkan är inne på sitt fjärde år och att inget eller väldigt lite regn har kommit söder om Kabul.

Söndag den 19 maj 2002

Vi gör en intressant utflykt upp längs den enda gröna dalgången i Gahzniprovinsen. Dalen är grön därför att den konstbevattnas av en stor dam, som ursprungligen byggdes av den gahznavidiske fursten Sultan Masoud på 1100-talet. Dammen har byggts till under modern tid, men håller åter på att vittra sönder i brist på underhåll. Våra danska kollegor i DACAAR gör just nu en underhållsinsats för att reparera de värsta skadorna. Heder åt dom. 

 

I norra delen av dalen besöker vi ett skolbygge som SAK bekostar. Man har just mätt ut och grävt upp där man skall gjuta grunden. Varje familj i byn har varit tvungen att samla och frakta mellan 1-2 kubikmeter sten till bygget. Överallt där vi konstruerar skolor, kliniker eller brunnar gör vi först ett avtal med byn om att folk där skall förse bygget med sten, grus och annat lokalt byggmaterial samt med lokal arbetskraft. SAK står för arbetsledning, övervakning, ingenjörskunnande, för formar, cement annat bygg material som inte finns lokalt. Utan lokal medverkan, inget bygge.

Men här är hela byn engagerad och flockas nu kring oss besökare. Sedan blir vi bjudna på te och nybakt bröd. Egentligen får alla te utom vi gäster som bjuds på varm mjölk med enormt mycket socker i. Det anses som finare att bjuda oss på varm mjölk och inte bara grönt te.

När tet är urdrucket och vi kommer ut ur den temporära skolbyggnaden, har ca 700 elever ställt upp för fotografering (!). var kom alla ifrån? Jo det visar sig att på ena sidan av basaren har man utrymt alla affärer och använder butikerna till skolsalar i väntan på att den nya skolan skall bli klar. Antalet elever har ungefär fördubblats under våren och ca 300 flickor går i skola på andra sidan dalen. Till hösten flyttar alla in i den nya skolan.

SAK har ett lite program för utsädesförädling i dalen. Vi besökte några odlingsplatser och kunde samtidigt konstatera att i de fält där SAK förädlar utsädet är veteaxen dubbelt så stora som i granåkrarna.

Vår, DACAAR och FAOs jordbrukspersonal klagar dock p att representanter (afghaner tillsammans med några amerikaner) för en organisation som heter ICARDA (International Center for Agricultural Research in the Dry Areas) åker runt och köper, med biståndspengar, upp utsäde från våra ’kontraktsbönder’ och vanligt vete från andra bönder till överpriser och avser att distribuera detta vete gratis som utsäde till hösten. Dels förstör det den kommersiella marknaden (den kommersiella prisbilden slås sönder), dels förstör det förtroendet för vad förädlat utsäde är, eftersom man blandar kvalitetskontrollerat med vanligt lågavkastande utsäde.

I Gahzni finns flera intressanta minnesmärken från en 1100-talet, då det Gahznavisiska kungariket (944-1160) upplevde sin storhetstid. Bla finns två stora minareter som byggdes av Sultan Masoud (1099-1114) och Bahram Sah (1118-1152). Man kan fortfarande se en del av den dekoration som en gång prytt hela minareterna som för tusen år sedan var avsevärt högre än de är i dag.

 

Tisdagen den 21 maj 2002

Vi träffar en svensk från IMF som är i Kabul för att försöka övertyga interrimsregeringen om vissa grundläggande ekonomiska realiteter.

I dag trycker gamla Nordalliansen containervis med nya sedlar som sprids i landet. Samtidigt finns inte fler varor att köpa än tidigare. Resultatet blir att risken för hyperinflation är överhängande. Att inflationen skjutit fart i Kabul är tydligt, vilket framför allt beror på alla utländska pengar (framför allt FN-pengar och personal) som nu är i farten.

SAK har varit tvungen att flytta från det kontor vi tidigare betalade 1000 USD/månaden för till ett nytt läge i utkanten av stan. Ägaren ville nämligen höja hyran till 15.000 USD/månaden. Ägaren sitter i Karachi, Pakistan, så pengarna stannar inte ens i landet och så är det med många av de hyror som FN och andra i dag tvingas betala – fastighetsägarna bor utomlands, i USA, UK, Pakistan, Dubai och andra platser.

 

Måndagen den 27 Maj 2002

I Afghanistan har inte mycket ändrats den senaste månaden. Interimsregeringen har relativt bra kontroll i de norra delarna av landet, även om det då och då blossar upp strider mellan rivaliserande krigsherrar (tex Dostum och Atta i Mazar-i-Sharif).

I norra, centrala Afghanistan och i viss mån i öster (Nangahar) tycks det också som om ’regeringen’ tagit ett grepp om situationen och en hel del provinsledningar arbetar aktivt med att konsolidera olika myndigheter, samordna utbildning och hälsovård mm tillsammans med de horder av NGOs som är aktiva i området.

I södra Afghanistan (SAK är verksam i Gahzni, Paktika, Paktia, Khost) är läget fortsatt instabilt och regeringen tycks sakna kontroll i området. För tre veckor sedan utnämndes en ny tex guvernör i Gahzni, den femte i ordningen och när vi försökte besöka honom hade han ännu inte lyckats inta sitt ämbetsrum. Denne guvernör har dock den lokala shurans stöd. I Khost/Paktia, Paktika pågår fortfarande strider, till och från, mellan rivaliserande kandidater till guvernörsposten, alla någon gång utsedda av Interimsregeringen. Dessutom pågår fortfarande USAs och britternas jakt i bergen efter Al-Qaida och Taliban och emellanåt sänder USA sina jaktplan och bombar misstänkta mål.

I den här provinserna finns inga nya NGOer och endast SAK har utländsk personal på plats i Gahzni. Provinsregeringarna och myndigheterna, i den mån man kan tala om sådan, har tycks ha väldigt lite kontakt med Interimsregeringen. I SAKs kontakter med myndigheterna märks praktiskt taget inget av de ansatser till nationell samordning som finns i norr.

Val av kandidater till den stundande Loja Jirgan pågår för fullt. Allmänt har förväntningarna varit att spänningen skall öka i landet fram till Jirgan och sedan, beroende på resultatet, skapa en tid av osäkerhet.

Månaden efter Jirgan kan utvecklingen i Afghanistan i princip ta vilken vändning som helst om någon grupp (framför allt pashtunerna) känner sig alltför förfördelad.

Trojkan Younus Qanooni (Inrikesminister), General Fahim (Försvarsminister) och Abduhlla Aabduhlla (Utrikesminister), agerar mycket målmedvetet för att stärka sin grupps ställning inom försvarsmakten och (hemliga) polisväsendet, vilket känns särskilt olycksbådande.

Vi skall dock inte räkna bort det genomslag som Loja Jirgan trots allt kan komma att ha, den demokratiska process den innebär och den krigströtthet och fredslängtan som trots allt finns hos de flesta afghaner.

 

onsdag den 29 maj 2002

Storbritannien, USA, Frankrike, Kanada och Tyskland evakuerar nu civil personal från Pakistan, inte i första hand pga krigshotet, utan för att man befarar självmordsbombare och terroristattacker mot västerlänningar likt det mot den katolska kyrkan i Islamabad och de 12 franska ingenjörerna i Karachi.

Det finns välgrundade misstankar att en hel del Talibaner och Al-Qaida gömmer sig i Pakistan efter att ha drivits ut ur Afghanistan och att de planerar aktioner i Pakistan mot västerlänningar. Ett par av dom intervjuades nyligen i ’min’ lokaltidning, där dom sa sig ladda upp för att störa Loja Jirgan, som som skall välja den nya regeringen Afghanistan. Gränsen läcker som ett såll och det är praktiskt taget omöjligt att kontrollera vem som gömmer sig i ’tribal areas’, ens om viljan finns.

Spänningen mellan Indien och Pakistan tycks vara på topp och har inte lättat efter Musharrafs tal till nationen den 27 maj. Frågan är om inte både Indien och Pakistan för närvarande har ett visst intresse av att hålla uppe spänningen. Indien har interna parlamentariska problem och regeringen kan sannolikt hålla samman lättare med en yttre fiende. Samma gäller för Musharraf som just gått igenom en ganska kritiserad folkomröstning om sitt presidentskap och planerar för allmänna val i oktober.

 

måndag den 3 juni 2002

Vi svenskar fick i dag var sitt personligt brev från den svenske ambassadören i Islamabad, där han redogjorde för hur UD bedömer riskerna att vistas i Pakistan. UD tycks vara av åsikten att det för närvarande inte finns någon anledning att evakuera. Inte heller avråder de från att göra besöksresor om man känner någon som kan landet.

Det är tvärt emot vad alla andra länder rekommenderar, Norge och Danmark inräknat. FN och alla europeiska länder skickar nu hem alla barn, medföljare och sk ’non essential staff’.

På Svenska Kommittén har vi inga evakueringstankar, men dock väl förberedda planer om så skulle behövas. Den här gången ’flyr’ vi till Afghanistan som det skulle kärva riktigt. Själv åker jag dock hem till Sverige redan den 5 juni (i övermorgon) för att delta i ett styrelsemöte och göra en del andra jobb åt SAK i Sthlm.

 

Onsdagen den 5 juni 2002

Åker hem till Sverige några veckor tidigare än ursprungligen planerat, för att delta i SAKs styrelsemöte samt göra en del annat jobb åt SAK som bäst görs hemma i Sverige.

 

Måndag den 10 juni 2002

Upp 04.45. taxi hämtar 05.30 till P1 morgon 06.15-06.30

TV4 hämtar med taxi utanför radiohuset kl 06.30 för intervju i ett soffprogram.

Båda intervjuerna handlar om den förestående Loja Jirgan, det stora rådslaget i Afghanistan som skall utse en ny övregångsregering. Hur demokratiskt är valet? Inte särskilt demokratiskt med västerländska mått mätt, men ett första steg någonsin i en begynnande demokratisk process som skall leda till allmänna val 2004. För första gången någonsin skall representanter för de flesta betydande etniska, religiösa och politiska grupperna samlas till ett gemensamt beslut.

Åker sedan till Skövde och Helenaskolan för att ta emot en check till stöd för Bibi Fatima-skolan i Bahglan, Afghanistan. Eleverna i Skövdeskolan har en vänskola i Afghanistan. De har samlat in hela 50.000 kronor som räcker till ett års skolgång i skolan i Afghanistan

 

Tisdag den 18 juni 2002

Från Andreas Stefansson i norra Afghanistan kommer ett email:

Dear Sidney & Peter

After receiving several reports on the deteriorating security situation in the North, SCA can now be added to the list of affected NGOs.

Yesterday we received initial information about following, later confirmed this morning: On Sunday 16/6 at 10.45 (a.m.), an SCA wells-deepening team in a rented truck was shot at close to Rustaq. Two project staff were injured - one in his hand and one in his shoulder.

The vehicle was on its way from Keshim to Rustaq and had a big SCA flag visibly attached to the truck. It carried 9 pax and a heavy load of pump-materials etc. They were stopped by a group of people, among which at least one was armed, who demanded to be given a lift (it is not clear as to whether they belonged to some local militia). After rejecting the request and starting to drive away, the truck was shot at. They managed to reach Rustaq where the two wounded were given first aid. Local authorities were then informed.

The wounded are:

1.      Ahmad Jawid, from Jawjan, worked with NRO wells-projects over a 4 year period. Shot in the arm. Has been treated at Taloqan hospital and is recovering well.

2.      Ahmad Shah, from Kunduz, his 2nd year with NRO wells-projects. Shot in the shoulder. Is presently treated at Taloqan hospital. No update on status, apart from confirmation that it is not life threatening.

Andreas”

 

onsdag den 19 juni 2002

Loya Jirgan har nu avslutats och den nya regeringen i Kabul ser ut så här:

President: Hamid Karzai (Pashtun)

Vice-Presidents: Marshal Mohammad Qaseem Fahim (Shura-e-Nezar Tajik - Panjshir) Karim Khalili (Hezb-i-Wahdat Hazara) Haji Qadir (Pashtun) Special Adviser on Security: Younis Qanooni TBC Defence: Marshal Fahim Foreign Affairs: Dr. Abdullah (Shura-e-Nezar Tajik/Pashtun - Panjshir) Interior: Taj Mohammad Wardak (Pashtun Wardak province) Finance: Ashraf Ghani (Pashtun/Ahmedzai World Bank) Planning: Haji Mohammad Mohaqeq (Hezb-i-Wahdat Khalili - Hazara - Balkh) Communication: Maksoum Stanakzai (NGO Pashtun - Logar) Border/Tribal Affiars: Arif Noorzai (Ettehad Sayyaf - Pashtun) Refugees: Enaytullah Nazeri (Shura-e-Nezar Tajik - Panjshir) Mines: Mohammad Mohammadi (Pashtun World Bank) Light Industries: Mohammad Alem Razm (Jumbesh Aimaq [Uzbek]) Public Health: Dr. Sohaila Seddiqi ((Tajik no affiliation) Agriculture: Sayed Hussain Anwari (Harakat-i-Islami/Anwari Hazara) Commerce: Sayed Mustafa Kasemi (Harakat-i-Islami/Kasemi Shiite Muslim) Education: Younis Qanooni (Shura-e-Nezar- Tajik) TBC Justice: TBC Women s Affairs: TBC Information and Culture: Saeed Makhdoom Raheen (Shura-e-Nezar/Rome Tajik) Reconstruction: Mohammad Amin Farhang (Shura-e-Nezar/Rome Tajik) Haj and Auqaf: Mohammad Amin Naziryar (Pashtun) Urban Affairs: Yusuf Pashtun (NGO Pashtun Kandahar) Public Works: Haji Qadir (Northern Alliance Pashtun) Social Affairs: Noor Mohammad Karkin (Jumbesh - Turkman) Water and Power: Shakar Kargar (Jumbesh Uzbek) Irrigation and Environment: Yusuf Nuristani (Rome Nuristani) Martyrs and disabled: Abdullah Wardak (Sayyaf Pashtun) Higher Education: Sharif Faez (Rome Tajik Herati) Civil Aviation and Tourism: Mir Wais Saddiq (Ismael Khan Tajik Herati) Transport: Saeed Mohammad Ali Jawid (Harikat-i-Islami Shiite) Rural development: Hanif Atmar (NGO Pashtun) Supreme Court: Fazl Hadi Shinwari (Pashtun)

torsdag den 20 juni 2002

Mer om det lite instabila säkerhetsläget i Afghanistan från Kabul:

“There have been two huge explosions at Kandahar airport. Two fuel tanks were blasted. Reason for this explosion was not reported.

Some people of Emergency NGO have been robbed in Panjshir outskirts. They lost USD 17,000/ in this robbery.

Some private houses have been subject to robbery in north of Mazar-e-Sharif.

A new American NGO left Afghanistan forever. The staff on board a vehicle did not stop at a checkpoint. The checkpoint crew have opened fire at the vehicle which has wounded a national employee. The car has sustained few Klashnicove rounds.

MDM clinic at Sholgara district was shot at.

Some staff of ACTED (Agency for technical cooperation and devel) between Pul-e-Khumri and Mazar-e-Sharif, at a plain site, after dark were stopped by a group of men. The staff were robbed and one expatriate lady was raped.

Mr. Ibrahimi has written a letter to Mr. Karzai on this issue. Mr. Karzai, stuck at loya jirga, has instructed Ustad Atta Mohammad and Gen. Dostum to look after this incident.

Fighting between Hezb-e-Wahdat and Jamiat commanders has taken place in Kahmard district bordering Bamyan and Samangan provinces. As a consequence Kahmard was taken over by Jamiat. This has happened while Mr. Khalili, Hezb-e-Wahdat leader, has been away from Bamyan for loya jirga at Kabul.

Fighting at Daikundi district of Uruzgan between factions of Ustad Akbari and Ustad Khalili (both Hezb-e-Wahdat) was reported.

At 09:40 P.M. on June 18, three rockets were fired on Kabul city. One of them did not go off, which hit WHO office and made a hole somewhere in the office. The second hit roof of a shop between MoPH and 3rd Microrayan roundabouts. This one exploded, but the destruction scale has been very small. The third hit a place between WHO and American Embassy, Wazir Akbar Khan. This one also blasted. The target was said to be American Embassy. All three had no life casualty.

A newly elected minister has reportedly seeked help from UN security staff at midnight last night. He, who had reported to be under threat, was taken away by the UN staff.

Rumours said that at Shomali plain at night time some cars have been robbed.

Close to Rustaq, SCA wells deepening staff on board a rented truck was stopped by a group of people amongst whom one was armed. SCA staff was asked to give the group a lift who had refused this demand and had started to drive away. The armed man had opened fire at the truck, which has resulted to the injury of two staff by hand, and shoulder. The wounded are hospitalized in Taloqan hospital.

Best regards. Abdul Kabir.”

 

På kvällen intervjuades jag i Aktuellt av Jarl Alfredius om läget A efter Loja Jirga som trots det instabila läget, trots den inte helt demokratiska processen vid ’valen’, trots att ministrarnas sammansättning inte speglar den etniska, politiska etc. sammansättningen i landet speciellt bra och trots många andra ’om och men’ ändå utgör den bästa möjligheten och chansen Afghanistan haft på årtionden att upprätta ett civilt samhälle som tar itu med det mycket långa och mödosamma återuppbyggnadsarbetet av landet.