Avsnittet handlar om tiden 13 okt 2000 - 27 jan 2001

Oktober 2000: Under hela min tid i Pakistan har den religiösa fundamentalismen, terrorism och internationella konflikter haft en nära anknytning till Pakistan och Afghanistan.

Pakistan anklagades för att utbilda och härbärgera och förse både Afghanistan och Kashmir med unga soldater från de tusentals madrasas som finns runt om i landet. Pakistan är också en av de få länder som erkänt talibanregimen och understödde den med pengar, vapen och mat.

I Afghanistan finns sedan flera år tillbaks den alltmer ökände saudiske miljonären och numer som terroristledare, utpekade Osama bin Laden, som USA försöker få utlämnad, men som talibanerna behandlar som vördad gäst. Att Osama faktiskt är aktiv i Afghanistan och där hade träningsläger för sk araber (som fick benämna alla utländska legosoldater, oavsett om de kom från Egypten, Algeriet, Tjetjenien, Indonesien och många andra länder.) är oomtvistat. Vi har alla vid olika tillfällen stött på dessa ”araber” som genom sitt ofta oborstade och burdusa sätt generar även sina afghanska värdar, talibanerna.

Ibland sätter det som händer i Palestina, i FN och på andra håll i världen sina spår i vår vardag och vårt arbete vilket blir allt tydligare i slutet på 2000.

 

torsdag den 12 oktober 2000

I TV skjuter Israel raketer mot mål i Ramallah och Gaza. Statsterrorism. En av världens bäst beväpnade arméer attackerar ett folk beväpnat med stenar och några handeldvapen. 105 palestinier, vuxna som barn har skjutits till döds av israeliska poliser och soldater sedan den förre israeliske ministern under väpnad eskort besökte Al-aksa Moskeen. Det uppfattades som grov provokation mot palestinierna. Och i dag dödade en frustrerad palestinsk mobb två israeliska soldater som förirrat sig in på palestinskt område. En ockupants öde. Men står den Israeliska reaktionen i proportion till brottet? Raketanfall mot palestinskt område som svar på en lynchning. 105 döda palestinier som svar på stenkastning. Var finns proportionerna? Det lovar inte gott för framtiden. Jag lider med vanliga palestinierna, som alltid drar det kortaste strået, ända sedan 1948.

Får se hur hu stämningen blir här på stan de närmaste dagarna. Stämningarna är definitivt inte pro Israeliska.

 

Fredagen den 13 oktober

Vi har spejare ute i moskéerna under fredagsbönen, i första hand för att förrätta sina vanliga fredagsböner som alla andra, men också för att lyssna på stämningarna. Eldar mullan på och manar till jihad och hetsar mot Israel och USA i synnerhet och västerlänningar i allmänhet?. Vad säger folk i allmänhet? Finns några hot mot oss? Fredagsbönen förlöper ungefär som vanligt. Inga hot framförs öppet eller i förtäckt ordalag.

Amerikanerna tar läget i mellan östern på större allvar. I Peshawar och Islamabad stänger de konsulatet och ambassaden till på måndag. De uppmanar amerikanska medborgare att iaktta försiktighet på stan och inte besöka gamla stan eller Saddar basar i Peshawar.

Det går ett rykte att ’klubben’ hålls stängd av säkerhetsskäl. Klubben hette tidigare American Club till 1998 när Amerikanerna skickade in ett par missiler in i Afghanistan för att slå ut Osama Bin Laden. Naturligtvis träffade man inte Osama, men ett par missiler damp ned i Pakistan (dålig precision) . Folk här blev ganska upprörda och ’klubben’ bytte namn till ’Khyber Club’ men drivs fortfarande av Amerikanska konsulatet. Klubben har ’fullständiga rättigheter’ och serverar även bacon, vilket inte är möjligt att få någon annan stans i Peshawar.

Min enkla under sökning lite senare på kvällen visar att ’klubben’ inte är stängd.

 

måndag den 23 oktober 2000

Följande artikel fanns i dag i Frontier Post, ’min’ morgontidning här i Peshawar. Den speglar lite de stämningar som finns bland vissa extrema religiösa grupper här i Pakistan, framför allt företrädd av Jamaat-e-Islami som har fostrat många av dagens ledande Afghanska talibaner.

Artikeln, vars ’källor’ väl anonyma och spekulativa för att tas riktigt på allvar har, hoppas vi, väldigt lite att göra med USAs verkliga avsikter:

 

”Clerics poised to strike back if America targets Osama  Muslim clerics are warning the West that reprisals will be taken against foreigners living in Pakistan if America mounts a widely-expected strike against Osama bin Laden’s bases in Afghanistan, according to Daily Telegraph of London.

The daily issued a report by Julian West from Islamabad which said, “the US is hoping to gather “hard evidence” of bin Laden’s involvement in the attack on the American destroyer Cole off Aden 10 days ago, and the subsequent bombing of the British embassy in Yemen, before launching an attack. …

Western diplomats said that the result of the investigation was likely to result in either a strategic bombing raid on bin Laden’s hideout or on members of his family, or a kidnap raid using commandos parachuted from Blackhawk helicopters, launched from a destroyer in the Arabian Sea.

The report says religious leaders in Pakistan are whipping up anti-American feeling in expectation of reprisals, warning that “Muslims across the world would be asked to kill Americans if Afghanistan is attacked again”.

Diplomats expect a strike to take place just before the US presidential elections on November 7 - in time to gain maximum political mileage from an attack, but too late for a counter strike before the poll.

A Western diplomat with access to American intelligence reports said: “Right now, the Americans are looking for proof [of bin Laden’s involvement], in order to justify a strike, which is why they’ve been so tight-lipped in the last few days.” Memories of the US cruise missile attacks on bin Laden’s camps in eastern Afghanistan two years ago remain fresh in people’s minds.

Foreign workers were evacuated from Peshawar, near the Afghan border.

But this time some Western diplomats believe the reaction may be far graver.

A Western diplomat said: “There will be a massacre of foreigners, particularly Americans, if these attacks take place”. …

America is unlikely to repeat this costly and futile exercise (från 1998, BÅTs anm), which turned bin Laden into a hero and fuelled anti-American sentiment throughout the Muslim world, the report said.

Instead, it will more than likely send in commandos. …”

 

Vi hoppas att amerikanerna inte är galna nog att försöka sig på ännu ett mordförsök på Bin Laden. Tills vidare får vi dock ha en väska med det nödvändigaste packad, samt pass och pengar lätt åtkomligt.

 

Söndag den 5 november 2000

Jan-Erik kommer från Ghazni och Kabul. I Kabul hade han tittat in på UN Club, som är västerlänningarnas enda vattenhål. Världspressen var samlad. Journalister för de största drakarna CNN, AP, New York Times etc. satt i spänd förväntan och trodde att något kommer att ’hända’, med anknytning till Osama Bin Laden och sprängattentatet mot det amerikanska krigsfartyget Cole i Aden. Den allmänna uppfattningen bland journalisterna var att händer något så händer det före presidentvalet. Den uppfattningen delar inte vi som arbetar i trakten. Händer något, så händer det därför att USA har fått fram övertygande bevis om ett samband mellan Bin Laden och sprängningen och då spelar det ingen roll om det är före eller efter presidentvalet även om det ger en bättre inrikes effekt i USA om det händer före valet. Vi avvaktar.

 

Fredag den 10 november 2000

Det amerikanska presidentvalet är över och förvirringen är total om vem som vunnit även om det lutar åt Bush. Inga amerikanska attacker mot Afghanistan ännu. Det verkar alltmer osannolikt ju längre tiden går. I tidningarna här nere läser vi i stället om diskussioner som försiggår mellan talibanerna och representanter för USA och för FN. För en gång skull verkar det som om talibanerna intar en mer seriös hållning till vallmoodling och narkotikasmugglig som man nu säger sig vilja bekämpa därför att det är strider mot islam, mulla Omars vilja och skadar det Islamska Emiratet Afghanistans rykte. De säger också att Afghanistan inte uppmuntrar terrorism och att om USA presenterar bevisning för Osama Bin Ladens inblandning i sprängattentaten i Nairobi och Dar-e-Salam för två år sedan så är de beredda att låta en internationell domstol pröva saken (på ena eller andra sättet). Tills vidare är han gäst hos talibanerna, men avskuren från alla möjligheter att bedriva politisk verksamhet och att uttala sig offentligt. Även USAs representant (i Islamabad) uttalar sig i försiktigare ordalag än vanligt. Även om ingenting är säkert eller beständigt här så kan det vara ett positivt tecken.

Bakgrunden är naturligtvis dels att kriget i norr gått talibanernas väg under hösten, dels den fruktansvärda torkkatastrofen som drabbat landet. Under vintern och tidiga våren kommer det vara ett stort underskott på mat som berör minst 2,5 miljoner människor och ett massivt livsmedelsstöd krävs om inte folk skall svälta ihjäl i stora skaror. Undernäring är redan ett stort problem i vissa provinser. Det kommer att betyda nya flyktingströmmar mot städerna och mot gränserna till framför allt Pakistan och Iran, som redan härbärgerar ungefär 2,5 miljoner flyktingar sedan tidigare krig. (Samtidigt samarbetar FN med Iran och Pakistan för att repatriera flyktingar. Ca 150.000 har återbördats men säkert lika många andra har flytt. Det är som ett nollsummespel.)

 

Måndag den 13 november 2000

Vi skall i tre dagar ha en work-shop om kvalitetsfrågor med ett 50-tal av våra chefer från Afghanistan. I fredags hörde vi att Pakistan stängt gränsen till Afghanistan för att stoppa flyktingströmmarna. Ulla Åsberg, vår Regional Director i Kabul (och som bott i den här världsdelen i nära 40 år) tog sig över gränsen med smärre problem tillsammans med våra managers. I Jalalabad några mil från gränsen hade hon samlat alla bilar med vår personal, som kom från olika delar av landet, Ghazni i söder och Taloqan i norr, i en konvoj ner mot gränsen med Ulla i spetsen (hon kör naturligtvis inte själv utan sitter i ensamt majestät bredvid sin chaufför. Här gäller det att håll god min i elakt spel. Som äldre västerländsk kvinna har hon vissa fördelar när hon talar med afghanska och pakistanska myndigheter. En kvinna som presiderar över en konvoj på sju Landcrusiers fulla med män är en maktfaktor att räkna med och en sådan vet de inte riktigt hur de skall hantera. Vid gränsen fanns säkert 10.000 flyktingar som inte kom över gränsen. Flera i vår personal hade inga ordentliga legitimationer, vilket normalt inte är något som helst problem. Men nu var det så. När konvojen skall in på den Pakistanska sidan, så vill pakistanska gränspolisen inte släppa över de som saknar legitimation. Ulla kallar då till sig ett högre befäl och frågar vad som är problemet. Från sin upphöjda position i Landcrusiern (och med schalen dygdefullt lagd över håret som sig bör) förklarar hon för befälet med en svepande gest längs konvojen fylld med skäggiga män: ’I am the Regional Director of Swedish Committee in Kabul. This is all my staff. We are going to Peshawar’ där med basta. Inget argumenterande. Därmed lät sig den Pakistanska gränspolisen nöja och vinkade igenom kolonnen.

 

Söndag den 3 december

Vi har kallat ut alla våra ’expatriates’ från Afghanistan. Det kan bli oroligt om FN beslutar om de av USA och Ryssland föreslagna sanktionerna mot talibanerna även om vi bedömer riskerna att någon av vår personal skall råka illa ut som minimal. Skulle något inträffa är det nog mer ett ’olycksfall i arbetet’ än ett riktat attentat. Men vi tar inte risken.

 

torsdag den 14 december 2000

Månatligen får vi skriftliga rapporter från våra kontor i Afghanistan. Från Kabul rapporterar Abdul Kabir:

“Kabul has been calm except some bomb explosions in the downtown, which smashed windows of Information & Culture Ministry and the nearby buildings.

As before the taliban accused their opposition for "disrupting people's life". The issues of UN Security Council fresh and sharper sanctions on taliban and possible military US attack on Afghanistan still have been the main political and security concerns. The new Russians and US proposed sanctions on embargo of weapons supply to taliban, restriction of taliban officials' travels abroad, etc. has helped the Afghani devaluation.

Life of ordinary people here in Kabul gets more miserable. Cold winter doubled with the essential foodstuff price hike has made them more vulnerable.”

 

Det kan naturligtvis verka absurt att rapportera att allt är lugnt samtidigt som det smäller av bomber mot ministerier. Det säger dock något om situationen: Det är lugnt och vare sig utlänska hjälparbetare eller civilbefolkning är de som utsätts för bombattentaten. De utförs i stället mot myndighetsbyggnader, nattetid då risken att skada några människor skall vara så liten som möjligt. Talibanerna anklagar naturligtvis Nordalliansen, men vilka som verkligen ligger bakom dåden är svårt att ha en bra uppfattning om.

 

 

fredag den 15 december 2000

Långt ifrån alla är övertygade om att de av USA och Ryssland föreslagna skärpta sanktionerna mot talibanerna kommer ha någon positiv effekt. Vi som jobbar här tror att det humanitärt arbetet kommer att försvåra arbetet. Men beslutet tycks dröja ytterligare några dagar. Inte ens folk i FN tror på beslutets påstådda effekter:

 

ISLAMABAD, 13 December (IRIN) - A new UN report regarding the direct impact of limited sanctions against the Taliban on the humanitarian situation in Afghanistan has found the effect "limited but tangible". The report, commissioned by the UN Humanitarian Coordinator in Afghanistan, said current UN sanctions against the Taliban Islamic Movement - affecting flights and assets - also had a substantial indirect impact on the humanitarian situation. "The sense of isolation and the lack of confidence about the future felt by Afghans can be linked to the future of the economy, the ability of civil society to influence the Taliban, and the ability to attract international investment and funding," the report stated. Direct consequences included reduced economic activity in some sectors caused by the ban on Ariana Afghan Airlines. Travel was constrained and imports of medical supplies limited, the report said. The sanctions had also contributed to deterioration in Ariana's domestic services and maintenance standards, as well as reducing the options for humanitarian agencies bringing supplies into the country. Curbs on the Afghan banking system were a direct disincentive to investing in Afghanistan, thereby discouraging or restricting rehabilitation activities. The report stressed the crucial need for rehabilitation in non-war affected areas "to break the downward spiral of poverty for vulnerable populations". "Above all, it should be noted that the high levels of vulnerability in Afghanistan exaggerate the impact of what would otherwise be fairly insignificant effects of the sanctions regime," the report said. "The ability of ordinary Afghans to withstand any kind of deterioration in their situation after 20 years of war is extremely limited, and seemingly innocuous actions can have a serious impact on the lives of millions of people."  The report, issued on 8 December, comes as the UN Security Council is considering US and Russian proposals for further sanctions against the Taliban, including an arms embargo, in a bid to stop alleged terrorist activities emanating from Afghanistan.

 

måndag den 18 december 2000

Spekulationens vågor går nu högt i Frontier Post, lokaltidningen i Peshawar och är närmast hysteriska. Nu ”vet man bestämt” att USA skall slå till militärt mot talibanerna och Osama Bin Laden och dessutom återinsätta den gamle kungen (!?). Läs själva, så får vi bedöma sanningshalten efter nyår någon gång:

”Strikes, Loya Jirga after Eid  US draws up plan to install Zahir Shah

(Eid är en högtid efter ramadan. I år 27-29 dec.BÅT:s anm.)

Naveed Miraj Updated on 12/18/2000 8:38:54 AM

ISLAMABAD - The Americans have finally jumped in to install King Zahir Shah in Afghanistan, simultaneously convening a Loya Jirga and making strikes in Afghanistan after Eidul Fitr.

Diplomatic sources told The Frontier Post Sunday that two high-ranking Central Intelligence Agency (CIA) officials, Kathryn Cameron Porter and James Edward Richie, visited Peshawar last month and held "lavish" meetings with various Afghan leaders residing in the city to give `final touches' to the plan.

The sources further said that the Americans were working on a two-pronged strategy - keeping the Russian-backed leaders of Northern Alliance away from the whole game and hitting Taliban strongholds to crush the power of the ruling militia.

It has further been learnt that the US government wants to take into confidence various Afghan leaders for supporting the Loya Jirga to put in place the government of its own choice in Afghanistan.

"A meeting will be held in Washington D.C. in order to discuss on performance and future line of action of Loya Jirga wherein 12 Afghan elders will be selected from various Afghan groups who will represent the whole of Afghanistan, acceptable to all the Afghans.

"After the meeting, a declaration will be issued by the US government in favour of the ousted King Zahir Shah, said the sources.

"The American nationals and CIA personnel along with another male foreigner arrived in Peshawar from Dubai and visited the residence of Haji Abdul Haq, an Afghan commander of Hizb-i-Islami (Khalis Group), brother of Haji Abdul Qadir, a former governor of Ningarhar, pro Northern Alliance leader currently residing in Hayatabad, Peshawar.

The sources said the delegation called on Haji Abdul Haq, his brother Haji Din Muhammad, Maulana Abdul Hadi Shinwari and Syed Ishaq Gillani.

"The US nationals accompanied by haji Abdul Haq and Syed Ishaq Gillani called on Haji Hayatullah, President, Council for Understanding and National Unity of Afghanistan at the latter's office at the University Town, Peshawar.

Some other Afghan leaders were also present on the occasion. …”

 

Onsdag 20 december 2000

FN har antagit resolutionen med skärpta sanktioner mot talibanerna i Kabul. Att USA och Ryssland arbetat för resolutionen förvånar ingen. De har båda sin egen agenda för området och just nu kan de enas mot talibanerna. Att ett land som Kina lägger ner sin röst för att resolutionen skall gå igenom (i stället för att använda sitt veto) samtidigt som man beklagar resolutionens skärpning av sanktionerna och de humanitära följderna det får, är ren och skär hyckleri.

Terroristanklagelserna (att terrorister utbildas i Afghanistan och att de hyser Osama Bin Laden) äger naturligtvis sin riktighet. Den frågan skulle USA och Ryssland kunna hantera på samma sätt som man hanterar den i andra delar av världen (där metoderna skiftar) Här finns knappast någon mer sofistikerad terroristutbildning (som det finns/fanns i Bekkadalen i Syrien m.fl. paltser). Här utbildas antagligen bara ’krigare till jihad’ i Afghanistan, Kashmir, Tjetjenien (?) och några andra platser. När det gäller opiumvallmoodlig som är ett annat argument för sanktionerna så är det rätt att Afghanistan var världens största producent av opium 1999 och 2000. Under året har dock Talibanerna förbjudit odling och förstört en del opiumfabriker. Resultatet av detta kan vi se först under 2001. I vår får vi se om opievallmon försvunnit från fälten, inte bara längs huvudvägarna. Men att använda opiumpolitiken före mulla Omars förbud som argument för sanktioner, är helt missriktat.

En egendomlighet i de nya sanktionerna är att alla länder förbjuds sälja vapen till talibanerna, men inte till Nordalliansen. Ett vapenembargo skall naturligtvis vara generellt och inte enbart rikta sig mot en sida. Att Ryssland nu kan fortsätta att förse sin gamle antagonist Ahmed Shah Massoud  i Nordalliansen med vapen, passar naturligt vis rysslands ambitioner i området,, men kommer också att förlänga kriget.

Talibanerna kommer nu att avbryta de samtal som FN:s sändebud i området lyckats få igång mellan de två sidorna.

Hemma i Sverige har tydligen en hel del människor sett hur ’de sista hjälparbetarna’ lämnar Afghanistan undan väntande oroligheter. Jag har också fått en del oroliga email med frågor om det är farligt här nere nu.

Sanningen är att vi som sagt evakuerat vår västerländska personal, även om vi inte direkt väntar oss några oroligheter. Dels lackar det mot jul och alla vill ’ut’ ändå, dels följer vi de bedömningar som andra organisationer gör. Vi vill också skydda vår lokalanställda personal. Om det skulle bli oroligheter så vill vi undvika att de skall behöva dra försorg om vår säkerhet och alltså själva kanske bli måltavla för eventuella demonstranters vrede. Våra afghanska kollegors rättssäkerhet är faktiskt mycket sämre än vår egen. Att vara västerlänning i sig är ett skydd. Att vara afghan och anställd av en västerländsk NGO kan däremot vara en belastning.

Vi får dock höra i dag att mulla Omar själv har uppmanat sina landsmän att inte demonstrera mot FN-sanktionerna, att iaktta återhållsamhet i sin besvikelse över resolutionen därför att det ändå inte tjänar något till. Han säger särskilt att de, talibanerna, naturligtvis skall stänga FN:s politiska representation, UNSMA, men att alla humanitära organisationer skall få arbeta kvar utan restriktioner. Vi hoppas på det och framtiden får utvisa hur det blir.

 

tisdag den 23 januari 2001

De förstärkta FN-sanktionerna mot talibanerna trädde i kraft i lördags. Det är nu bla. Förbjudet att sälja vapen till talibanerna, men inte till Nordalliansen. En haltande logik.

Vi har inte märkt av några oroligheter vare sig i Afghanistan eller Pakistan, med anledning av sanktionerna. Mulla Omar sa ju ifrån.

Däremot florerade en del rykten här i Peshawar. Ett av ryktena handlade om att DACAAR, en stor dansk hjälporganisation, hade fått två av sina jeepar plundrade och förstörda i Kabul av en uppretad folkhop. En koll via radio med våra kollegor i Kabul kunde snabbt dementera alla sådana rykten.

Sanktionerna kommer inte att vare sig förbättra eller försämra livsmedelssituationen som beror på den svåra torkan. Inte heller kommer de att ändra talibanernas attityd till att hysa Osama Bin Laden, till mänskliga rättigheter eller kvinnors rättigheter. Möjligtvis kan Nordalliansen, som kontrollerar 5% av territoriet, känns sig uppmuntrad och striderna tillta. Antalet internflyktingar och strömmen till flyktinglägren i Pakistan kommer att tillta ytterligare. Dagligen kommer minst 3-400 över gränsen som är som ett såll. Ett fattigt land skall föda ännu fattigare människor.  Och flyktingströmmen har skjutit fart igen, framför allt beroende på torkan, men också på grund av kriget.

 

fredag den 26 januari 2001

Det en del demonstrationer i Peshawar i dag mot FNs skärpta sanktioner av Afghanistans Talibanregim. Demonstrationerna som annonserats i förväg av några av de mest extrema religiösa (fundamentalistiska) partierna, drabbade samman med poliserna som sköt en del tårgas mot demonstranterna och arresterade en del andra. Inga alvarliga skador och de arresterade frigavs till kvällen.

 

Under dagen hör vi också att västra Indien och sydöstra Pakistan drabbats av en kraftig jordbävning. Indien drabbas värst.

 

Lördag den 27 januari 2001

Det är lugnt på stan när jag vandrar runt i basarerna. Inte ett spår av arga demonstranter mot FN-sanktioner. Folk är lika vänliga och nyfikna som vanligt.