tisdag den 12 maj 2009, på besök i Shaid Eng Shir Mohammad skolan i Laghman

(I texten finns korta videoklipp länkade och i slutet på texten finns ett bildgalleri)

Vi skall ner på slätten österut mot Jalallabad och sedan upp in Laghman som är en av Afghanistans provinser.

Utanför Kabul slingrar sig vägen nedför i bergspassen. Vägen hänger över stupen och det går fort. Förr gick det inte att köra fort för att vägen var i uselt skick. Nu är vägen i excellent skick men trafiken lite anarkistisk. Det är en hisnande resa.

Jag har gjort den många gånger förr, men det är flera år sedan. Det är mycket vatten i floden som rinner längs vägen nedför passen. Från 1800 meter kommer vi ner mot Sarobi, med sin stora dam och sedan ner på slätten ca 1500 meter lägre ned. Jag blir aldrig trött på att titta. Dramatisk natur, slättens färger med gulbrun mogen vete, gröna grödor och bergen i bakgrunden, varav en del att fortfarande ha snö faten värmen på slätten stigit över 30 grader.

Vägen upp i Laghmandalen är kantad av gröna fält. Det myckna regnet har varit en lycka här och skördarna kommer att bli bättre än på många år. Här är också befriande fritt från militära installationer, militära fordon och till tänderna beväpnade soldater som vi har gott om i Kabul.

Vår chaufför är från Kabul och är sällan så här långt ut på landsbygden och är skraj för att Talibaner  skall komma och ta oss. Han slappnar inte av förrän vi på hemvägen är någon mil utanför Kabul igen. Men vi är säkra här. Våra kollegor i en annan bil som mötte oss någon mil utanför Jalallabad kan området och känner människorna. Lokal förankring är det vi bygger vår säkerhet på. Hade inte folk på bygden tyckt att det är ok för oss att komma hade vi inte kunnat åka, men nu är de vår garanti.

Shaid Eng Shir Mohammad Skolan, har fått sitt namn efter en frihetskämpe i gerillakriget mot Sovjet på 80-talet. Han kom ursprungligen från provinsen Nuristan, norr om Lagman, men enade folket i Alingar distriktet i kampen mot Sovjet. Han satt i fängelse i fem år och när han kom därifrån så led  han så småningom martyrdöden när han klev på en mina. Alla lärarna är väldigt stolta över Shir Mohammad och flera av dem har säkert varit aktiva gerillakämpar på 80-talet.

Skolans rektor Fazelrahim berättar hur han med hjälp av Svenska Afghanistankommittén (SAK/SCA) fått byrådet att bilda en skolkommitté, som outtröttligt arbetar med idéer för att förbättra skolan och skaka fram pengar till olika utvecklingsprojekt. Rektorn har också fått föräldrarna att bilda en Föräldraförening. Det här kan låta självklart i svenska öron, men här är det mycket ovanligt.

SAK kallar skolan Modellskola, dvs. den skall utvecklas till en förebild för andra skolor i trakten. SAK ger lärarna vidareutbildning i pedagogiska ämnen och i fackämnen, har gett skolan ett resurscenter med bibliotek, labb för kemi, fysik och biologi samt en enkel datorsal.

Som modellskola utbildas eleverna i klass 11 och 12 i pedagogik och barnpsykologi som en förberedelse för att bli ”barfotalärare” i avlägsna byar där det idag inte finns skolor. Det här gör vi för att det är en ohygglig brist på utbildade lärare i landet och det här är ett sätt att få eleverna som lämnar skolan att bli lärare. Väljer de den banan får det ytterligare påbyggnadsutbildning i kortare och längre kurser, samt handledning på plats.

Skolan har också en vänskola i Sverige, Mandaskolan i Luleå och jag ser teckningar och bilder som eleverna i Luleå skickat till Shaid Eng Shir Mohammad skolan. Det materialet förvarar man i en glasmonter.

I skolan går ca 1100 elever i tre skift. Skolbyggnaderna är små och trånga och av bilderna jag ser från Mandaskolan i Luleå så ser de ut att vara lika stora skolbyggnader, medan den svenska skolan lär ha ca 160 elever.

Cricket har blivit lite av en nationalsport i Afghanistans östra delar. Många lärde sig sporten i Pakistan när man bodde där som flykting. Nu har Afghanistan ett landslag som kvalificerat sig till högsta serien och Shir Mohammad skolan har sitt eget cricketlag, som gjorde bra ifrån sig i en nationell skolkrickettävling som organiserats av Sarah Fane som jag berättade om den 5 maj.

Efter en lunch på te, nan (bröd) och tomater i lärarrummet, åker vi hemåt igen genom slättlandet, upp genom bergspassen till ett torrt och dammigt Kabul

Här följer några stllbilder från resan till Shaid Eng Shir Mohammad Skolan