Torsdag den 30 april 2009, Konungens födelsedag

Idag var vi bjudna på lunch på Serena Hotell med anledning av kungens födelsedag. En träffpunkt, inte bara för svenskar utan för folk som ambassaden har kontakt med i Afghanistan. Representanter för andra ambassader, för myndigheter, FN och biståndsorganisationer. Jag tror kungen var mest en förevändning för att träffas några timmar innan helgen tog vid

 
Utanför mitt fönster 30 april 2009

Utanför mitt fönster 30 april 2009

 

Tuesday, 28th April 2009 (8 SAWR) will be a public holiday on the occasion of Celebration of Islamic Revolution in Afghanistan.

 

Den 28 april är det som till vardags kallas ”Mujahideen Day”.

Dagens första och (hittills) enda incidentrapport kom tidigt i morse och inträffade långt utanför stan:

Incident type:  Rocket Attack

Date/Time:  28 April 2009, 05:10hrs

Report Source:  IMF/ UN

Information:  Two rockets struck the ISAF base along Jalalabad Road this morning leaving one person lightly injured and little or no damage to property.

Assessment:  The rocket attack, the first against an ISAF facility along Jalalabad Road this year, heralded the beginning of Mujahideen Day. Threat levels remain elevated for the day and NGO are advised to limit movement to all but essential travel.

Måndag den 27 april 2009, säkerhetsarrangemangen trappas upp

I morgon är det helgdag - ”Mujahideen Day”. Förra året hölls parader och president Karzai blev nästa skjuten. Inför årets parader har man vidtagit ett flertal säkerhetsåtgärder och kommer att spärra av halva stan.

Säkerhetsläget rent generellt har ökat i Kabul och den afghanska armen och polisen har lyckats få ner antalet säkerhetsincidenter. Vår misstanke är dock att även ”opositionen” förfinar sina metoder. Förut skickade man in enstaka självmordsbombare och försökte detonera en och annan ”road side bomb”. Det var ett antal enskilda operationer. Nu försöker man samla sina krafter och utföra koordinerade spektakulära attacker, som vi såg i Kabul den 11 februari, i Kandahar 1a  och 25e april.

Efter en längre tids relativt lugn så är det rimligt att gissa att regeringens firande av ”Mujahideen Day” skulle vara en bra dag för ”oppositionen” att visa sin styrka i en mer spektakulär attack.

Skulle det visa sig att säkerhetsarrangemangen i stan är sådana att det är svårt att genomföra sitt attentat jus den dagen så kan man försöka före eller efter när man kan anta att man lättat på säkerhetsarrangemangen.

Idag åker vi därför till jobbet en halvtimme tidigare och hem en halvtimme tidigare och kör en lång omväg för att undvika att komma i närheten av avspärrningar och militärens ”check posts”.

Presidenten försökte igår tona ner betydelsen av dagen, genom att i TV säga att det inte blir någon militärparad utan att pengarna i stället skall användas till förförra veckans offer för jordbävningen utanför Jalallabad.

Torsdag en 23 april, Workshop på jobbet

Varje år har vi ett par större workshopar på kontoret. I dag är sista dagen på en sådan tredagarsövning.  Under workshopen har vi samlat chefer från de olika projektkontoren runt om i landet för en diskussion om olika aktuella och strategiska biståndsfrågor. Den vanliga blandningen av föreläsningar, grupparbeten och presentationer är viktiga för att hålla vid liv en intern debatt och skapa förståelse kring det arbete vi utför. Det är ju de här männen och faktiskt några kvinnor, som skall göra jobbet där ute. En filmsnutt finns på annat ställe på bloggen.

Tisdag den 21 april 2009, vandringssägen

Jag berättade i februari om Dadkhoda, som varit i Sverige i många år som flykting och som har utvisats tillbaks till Afghanistan igen. Oavsett vad han och andra utvisade åberopat som flyktingskäl och oavsett om de skälen håller eller inte så tycker jag att det är inhumant att de utvisas igen till Afghanistan. Har man bott länge i Sverige och dessutom hunnit etablera sig, talar Svenska och har jobb (och därmed kanske skickar hem pengar till familjen i Afghanistan om man har en sådan), så är det grymt och inhumant att de skickas hit i missär och arbetslöshet. Flyktingärenden får inte dra ut i flera år. Skall man utvisas måste det vara enklare om man inte hunnit bygga en helt ny tillvaro i det nya landet.

Ibland dyker det upp historier i media om hur utvisade förföljs när de återvänder och att de måste gå under jorden osv. En del är kryddade historier för att understryka flyktingskälen när man överklagar utvisningsbesluten, men historierna är svåra att kontrollera.  Egentligen behöver ingen historia kryddas, den humanitära aspekten borde räcka även om jag vet att svensk lag inte tar humanitära hänsyn.

En historia som cirkulerat i Sverige är att fyra afghaner som utvisats från Sverige förra sommaren, har blivit mördade i Afghanistan:

”En man skall ha sänts till Afghanistan i oktober 2008. Han greps vid ankomsten till Kabul men släpptes efter två dygn i polishuset. När han kom ut därifrån blev han ihjälskjuten på gatan.
Tre män blev avvisade sensommaren 2008. En månad senare var männen på väg från Kabul i en bil som kördes av en chaufför. Bilen blev stoppad och männen visiterades. Bilen körde vidare och chauffören lade märke till att en person vid vägspärren ringde i telefon efter att bilen kört vidare. Vid nästa vägspärr tvingades chauffören ut ur bilen, de tre männen blev skjutna till döds. Chauffören undkom, men när han sprang från bilen blev han skadad av ett skott. Chauffören ska vara källan. Det ska ha hållits sorgehögtider för de tre männen i Afghanistan.” Slut på historien.

 
 
 
 
 
     

Läs Bengt af Klintbergs ”Råttan i pizzan” där han återberättar ett antal vandringssägner, alltså sådana sägner som genom att ges en halvt trovärdig inramning och genom att hänvisa till ”källor” som tex ”chauffören” som ändå ingen kan identifiera, etc, upphöjs till sanningar. Ibland får offren namn. Namnen är av typ Ali Ahmad, som är lika vanligt som Erik Svensson. Historierna ovan uppfyller alla dessa kriterier och innehållet i historierna kommer naturligtvis inte att kunna bekräftas av några trovärdiga källor, men, och det är poängen, inte heller kunna dementeras. Folk mördas i Afghanistan, folk grips av en korrupt poliskår och slängs i fängelse på lösa grunder, folk stoppas vid vägspärrar och rövas bort, men inte nödvändigtvis för att man är utvisad flykting, utan det kan drabba vem som helst som är på fel plats.

Läs gärna snyftjournalistik, men gör det med en nypa salt, men bli inte cyniker utan försök förbli humanister.

Fredagen den 17 april, jordbävning

Uppenbarligen var jag trött efter resan från Sverige. Jag har sovit hårt och länge och vaknar först vid niosnåret på morgonen.

Vid fyrasnåret på morgonen har det varit jordbävning, 5,1 på Richterskalan, med epicentrum utanför Jalallabad, ca 15 mil bort. Mina grannar har sprungit upp och ställt sig i dörrposten som man skall om man inte kan springa ut på gården. Jag har snarkat vidare helt ovetande om vad som försiggick.

Torsdagen den 16 april, återvänder till Kabul

Kommer med morgonflyget från Dubai till Kabul. Solen skiner ock det känns som en svensk försommardag. Under inflygningen har jag sett mycket vatten på åkrarna utanför kabul, mer vatten än jag sett någonsin tidigare. Det lär också ha regnat var och var annan dag medan jag varit iväg, på en del håll så mycket att det skapat översvämningar.

torsdagen den 2 april, påskledigt

Om ett par timmar lyfter planet från Kabul Airport mot Dubai. Jag skall hem till Sverige på påskledighet.

fredag den 27 mars 2009, bakom betong, taggtråd och bommar

Gatan där vi bor blir allt mer inbyggd. En av våra grannar som är olika myndigheter, började med att spärra av gatan med en kedja som de lossade på när vi kör in och ut. Sedan satte en myndighet upp stora betonghinder på ena halvan av gatan och gjorde en zik-zak-bana för att försvåra för ev. terrorister att köra in på gatan. Nu har vi fått stora bommar i båda ändarna av gatan. Det är bättre att ev skurkar stoppas innan de kör in på gatan, än att de stoppas utanför vårt hus som det var tidigare. Men alla vet nu att gatan är ett högprofilområde medan vi gärna hade förblivit lite anonyma.

torsdag den 26 mars 2009, amerikansk trupp på sjukhusbesök

”Den datum, besökte amerikanska soldater X-sjukhuset. Besöket började kl 11 och de stannade två timmar under värsta rusningstid på sjukhuset. Dom klättrade upp på taket, letade igenom rum och erbjöd hjälp med vad som kan behövas. Sjukhusledningens svar var som alltid: var bussiga att gå genom SAK eller provinsens sjukhusförvaltning.

Jag kommer att jobba vidare på att förklara SAKs ”mission, vision, working principle and values” på vårt möte för klinkchefer i provinsen. Jag skall genom dom och genom byråden förklara att vi är annorlunda än trupperna som kommer utan tillstånd. Jag skall förklara att vi gar jobbat i Afghanistan i 26 år och förhållit oss oberoende/neurtala till de olika regimerna som varit och att vi alltid arbetar enligt principen från folk till folk.”

Så skriver en afghansk kollega som ansvarar för ett av våra hälsoprojekt. De amerikanska trupperna visar ingen eller liten respekt för vad folk vill. De stövlar gärna in på kliniker och sjukhus. De bjuder på kakor och lockar även medicin och sjukvårdsutrustning. De lyssnar inte på klinikchefernas vädjan att de skall komma med sina förslag genom provinsens sjukhusförvaltning. De förstår inte att de när de besöker klinikerna på landsbygden och erbjuder sin hjälpibland är iakttagna av de lokala talibanerna och att de utsätter den lokala klinikpersonalen för stor fara om talibanerna skulle få för sig att personalen samarbetar med amerikanerna.

Vi försöker skydda klinikpersonalen genom att alltid trumma in vilka vi är och så långt möjligt också anställa personal som bor i området som kan sprida budskapet.

Om amerikanerna vill hjälpa till med sjukvård etc för att vinna ”harts and minds” så kan de tex låta mobila kliniker behandla folk eller kanalisera sin hjälp genom myndigheterna. Nu skapar de bara stora säkerhetsproblem för klinikpersonal och oss hjälporganisationer.

Söndag den 22 mars, det spöregnar

Vi västrelänningar tenderar att säga att det är ett riktigt skitväder, grått trist och regn, regn. Det blir dessutom kallt och rått inne. Som vanligt säger våra afghanska kollegor tvärt om: vilket härligt väder. Äntligen regn. Det behöver vi mer av. Men även dom tycker det är kallt och rått.

Lördag den 21 mars 2009, Naw Roz -Nyår, men strider pågår

“Dear Colleagues,

Please be informed that Saturday, 21st March will be a public holiday on the occasion of Naw Roz, 1st of HAMAL (New Solar Year 1388).

 Happy New Year! / K”

Samtidigt överföll och dödade beväpnade rebeller/banditer tio personer inklusive polischefen i Dashti Layli området, Qoshtappa Distriktet, Jawzjan provinsen, ett område som ingår i den svenska ISAF-styrkans bevakningsområde.

Den svenska ISAF-styrkan leder ett sk provinsiellt rekonstruktions team, PRT, i fyra provinser i norra Afghanistan. Uppgiften är ”att bidra till säkerhet och stabilitet, men också genom att på olika sätt bidra till den civila utvecklingen.” Den svenska ISAF-styrkan har blivit kraftigt kritiserad av Gguvenören Atta i Mazar-i-Sharif som tycker att de inte bidrar med ett skvatt i uppbyggnadsarbetet. Det kanske är orättvist, men det illustrerar också konflikten som finns inbyggd i att främmande trupp skall syssla med bistånd. Trupperna saknar kompetens för att bedriva biståndsarbete och det suddar ut gränsen mellan beväpnad trupp och bistånd vilket ökar säkerhetsriskerna för biståndsorganisationerna. Jag tycker att ISAF skall syssla med säkerhetsskapande åtgärder och inte försöka sig på bistånd. Det går liksom inte att skapa förtroende för utbildningsåtgärder, för långsiktiga hälsovårdsinsatser eller i genderfrågor när pansarfordonen väntar bakom knuten.

        torsdag den 2 april 2009, påskledigt     Torsdag den 23 april 2009, workshop på jobbet         fredag den 20 mars 2009, Nyårsafton 1388     
Nyårsafton 20 mars. Blommande äppelträd i tädgården

Nyårsafton 20 mars. Blommande äppelträd i tädgården

                     

Onsdag 18 mars, vägbomb nära personalbuss

Någon minut innan vi skall åka till jobbet, klockan sju på morgonen får jag ett samtal från en av våra afghanska kollegor som är på en av personalbussarna nära rondellen i Kote Sangi. Han rapporterar att en bomb exploderat i rondellen när bussen var ca 200 meter därifrån. Chauffören hade omedelbart vänt bussen bort från explosionen och tagit en annan väg. Ingen av vår personal skadades. Rondellen i Kote Sangi är en mycket trafikerad rondell där många bussar ut ur stan till Gahzni och handra platser plockar upp folk. Här samlas också många jobbsökande i väntan på att någon anläggningsfirma som behöver tillfällig arbetskraft, skall ge dem ett tillfälligt jobb. Rapporterna om antal döda och skadade är osäkra, men som så ofta i dessa terrorattacker så är det bara oskyldiga afghaner som drabbas.

Du kan läsa mer på http://www.sak.se/arkiv/blogg/2009/2_expl_kabul/index.html

tisdag den 17 mars 2009, Daud's body laid to rest after State funeral

Emellanåt spärras staden av för vanlig trafik I flera timmar. Idag var det en sådan dag.

“Pajhwok News March 17 

The coffins containing the bodies of late Sardar Mohammad Daud Khan, the first president of Afghanistan and his brother Sardar Mohammad Naeem Khan were carried for burial with highest state honours from the Presidential Palace early Tuesday.

First president of Afghanistan, late Sardar Muhammad Daud Khan was killed along with his family members after five years of his presidency in 1979 in a Soviet-backed coup.

President Hamid Karzai, vice-presidents, speaker of the Lower House Mohammad Younus Qanuni, cabinet members, relatives of late Daud Khan including his daughter and son, former jihadi leaders and people from different walks of life attended the ceremony.

Prominent Qari Barkatullah Saleem recited verses from the holy Quran on the occasion.

The participants of the ceremony placed floral wreathe upon the coffins draped in the national flag as part of the state ceremony.

After playing the national anthem, the coffins were then carried for reburial to Taj Baik Hill locality of western Kabul”

Värt att komma ihåg är kanske att Daud, störtade sin kusin Kung Zahir Shah från tronen 1973. Han fick under flera år en massa militärt stöd från Sovjet, men försökte under slutet av sin regim knyta bättre kontakter med väst och med arabländer som Egypten, vilket inte föll Sovjet i smaken. Statskuppen där han mördades var upptakten till det som så småningom ledde till Sovjets invasion av Afghanistan.

lördag den 14 mars 2009, Bashardost, populist i presidentvalet

På en svensk bloggsida såg jag att bloggaren kallade Bashardost en Afghanistans Obama. Jag skulle kalla honom en populist utan seriöst budskap. Han är nu parlamentariker, men var ett tag 2004 Planeringsminister då han många gånger generade regeringen Karzai med sina obalanserade uttalanden. Han gjorde ofta utfall mot biståndsorganisationerna som han anklagade för att vara här för att berika sig på biståndsmedel och åka runt i stora SUVar. Jag var själv här när han som minister personligen, tillsammans med ett TV-team ställde sig i ett av Kabuls gatuhörn och konfiskerade bilar som tillhörde biståndsorganisationer. Inrikesministern ingrep och stoppade så småningom spektaklet (se min blogg från Söndag den 19 september 2004).

Nu ställer han upp i presidentvalet och på hans hemsida kan man se att hans utlänningsfientlighet och lättköpta anklagelser mot biståndsorganisationerna kommer högre upp i hans valmanifest än kampen mot landets egen korruption och brist på lag och ordning och kampen mot terrorism. Alltid lätt att skylla på andra i stället för att se om sitt eget hus. Många kollegor skrattar generat när man nämner honom. Han har rimligen ingen chans i presidentvalet, men konstiga saker har hänt förr.

fredag den 13 mars 2009, otursdagen: ett stycke Sverige? Man bröt foten – får ersättning

För 16 år sedan trampade han snett på en björkkvist och bröt foten. Nu får han 78 000 kronor i ersättning från staten.

Händelsen inträffade i Norrahammar. Den då 25-årige mannen gick på en AMU-utbildning och en dag då han var på väg hem från skolan på en allmän gångväg trampade han snett på en björkkvist och bröt foten. Mannen är i dag till fem procent invalid och därför får han pengarna i ersättning från Kammarkollegiet, rapporter Sveriges Radio Jönköping

Säkert välmotiverat, men från ett Kabulperspektiv känns det absurt.

 

torsdag den 12 mars 2009, våren här?

Idag var det riktig vårvärme. Säkert närmare 20 grader och i kväll kl 21 är det fortfarande 12 grader varmt. Golven inne är varma och man kan åter gå barfota. Det har gått fort. På ett par dagar. Baksidan är att om det inte kommer mer regn och snö får landet ytterligare ett år av torka och missväxt.

måndag den 9 mars 2009, profetens födelsedag och vapenhot

Egentligen hade man gissat att profetens födelsedag skulle vara i morgon. Precis som vår påsk som inte inträffar exakt samma tid varje år så rör sig en del helger även här i landet. Här beroende det också på när månen siktas i ett visst läge. Det kan man tyvärr inte bestämma i början av året utan datumet för dagens helgdag bestämdes definitivt i går förmiddags. Den här osäkerheten kring när en helgdag faktiskt inträffar måste ju vara ett elände för både myndigheter och näringsliv. I alla fall är det orationellt och kostar massor med pengar. I en del muslimska länder har man helt enkelt spikat datumen för helgerna och så får månen rätta sig efter det och inte tvärt om.

 I går kväll följde jag en kollega akut till läkaren. Hon hade vrickat foten illa. På vägen tillbaks hämtar vi upp ett par kryckor hos en bekant. När jag får kryckorna genom porten mot gatan ser jag ca 30 meter bort att något inte står rätt till och att det viftas med vapen. Snabbt in i bilen och chauffören gör en rivstart från platsen. I dag på morgonen löser jag följande om vad som hände:

“8 March 2009, 21:00hrs, Kabul: Gunfire has been reported in the vicinity of Taimani St Nine after a reported attempted abduction. Emerging reports suggest that the Afghan National Police engaged the kidnappers causing several casualties.”

söndag den 8 mars 2009, Internationella kvinnodagen

Kvinnodagen firades på jobbet med ett teparty och tal. Vi har en personalförening för bara kvinnor som vi uppmuntrar att ta saken i egna händer. Dom organiserade arrangemanget. Här i landet finns ingen föreningstradition, som vi tar som självklar, så föreningen liksom alla andra föreningar,  har lite svårt att finna formerna. Föreningen har dock haft synpunkter på hur vi kan förbättra situationen för kvinnorna på jobbet, tex förslag för  vårt dagis och hur personaltransporterna skall skötas den mörka halvan av året. Sådana initiativ uppmuntrar vi. För, framför allt de yngre kvinnorna är det svårt att komma hem efter mörkrets inbrott. Deras män och/eller fäder (familjen) hotade flera av dem att de skulle tvingas sluta om de inte kunde hem innan mörkret föll. Om detta blev jag uppvaktad någon vecka efter att jag börjat i november. Vi har bussar som kör personalen till och från kontoret, eftersom kontoret ligger långt utanför stan. Lösningen här var ganska enkel. Vi tog reda på var kvinnorna bor och flyttade om i bussarna och ändrade lite på ruten, så kunde de komma hem innan mörkret föll. Det kanske verkar som bagateller, men här är det de små (fram)stegen som gäller. Det är svårt att förstå hur djup de mycket konservativa traditionerna sitter, inte bara hos männen utan även hos kvinnorna. Vi västerlänningar kan inte ”befria” den Afghanska kvinnan. Vi kan bara heja på och underlätta processen.

lördag den 7 mars 2009, vakten som bodde i vårt gästhus före talibantiden

Jag tog en promenad på stan idag för att betala en matta som jag nu hängt på väggen som dekoration. Med mig på promenaden hade jag en av våra vakter. Han är i 25-årsåldern. Han berättade att hans familj under inbördeskriget, före talibanerna som kom till makten -96, bott med sin familj i det hus i vår compound som vi använder som gästhus. Huset var då i dåligt skick, men det låg ändå i ett säkrare område än där familjen bott tidigare. Under inbördeskriget sköt de olika fraktionerna in i varandras områden med raketer från de olika kullarna i Kabul. Gulbudin Hekmatyar, en av krigsherrarna som förstörde stan, sköt raketer in i det område där vår vakts familj bodde. Två av hans bröder dödades vid ett av dessa anfall. När talibanerna kom till makten, fick familjen nog och flydde till Peshawar i Pakistan där de bodde i sex år. Nästan alla kollegor har liknande historier att berätta.

måndagen den 2 mars 2009, svalorna är här

Plötsligt var det svalor på gården när vi kom hem. Svårt att förstå vad de äter. Har inte sett en enda fluga. På kullarna runt stan ligger fortfarande snö och längre bort i bergen är, om inte ett tjockt lager snö, så åtminstone ett lager.

Utanför mitt fönster 30 april 2009

Utanför mitt fönster 30 april 2009

2 Responses to “3. Kabul, mars-april 2009”

  1. Håkan Carlsson Says:

    Hi there!
    Alltid lika intressant att läsa dina anteckningar. Jag funderar på hur Obamas senaste propåer om ökad involvering i Afghanistan kommer att slå.
    MVH
    Håkan

  2. admin Says:

    Hej Håkan
    Obamas administration har förstått att det inte bara är fler militärer som kommer att öka säkerheten I Afghanistan utan att det behövs mer civila insatser. I provinserna närmast Kabul har man ökat den militära närvaron men försöker också komma med olika humanitära initiativ. Man har än så länge bara gjort sådana valhänta försök som jag berättade om den 26 mars, där man besöker våra kliniker och erbjuder kakor och medicin och genom sin närvaro äventyrar säkerheten för klinikpersonal. Vi har dock de senaste veckorna sett exempel på att man kanske har tagit intryck av olika initiativ att försöka förklara att detta inte är vägen,
    Obamas speciella sändebud i Afghanistan, Richard Holbrooke, har bland sina nära rådgivare några av USAs främsta Afghanistankännare – och de är riktigt bra. Återstår dock att se om den kunskapen går att omsätta i praktisk politik. För att använda Obamas egna ord så kan det komma att bli värre innan det blir bättre. Vi har ett presidentval i slutet av augusti att se fram emot och det kommer naturligtvis skapa en osäkerhet i sig, särskilt om valprocessen störs i många provinser av ”oppositionen” och/eller det inte blir en tydlig segrare i presidentvalt som kan skapa en stark och duglig regering. Valet blir en test på hur afghanska säkerhetsstyrkor, amerikaner och ISAF lyckas.
    Den ändrade, om det nu blir så, amerikanska politiken kommer inte få något genomslag på kort sikt.
    Vi ser ännu väldigt lite av den nya politiken och jag är inte mannen att spekulera i hur den kommer att förändra landet på ett, två års sikt. USA har dock övergett planen på att i Afghanistan skapa en mönsterdemokrati av västerländskt snitt. Nu begränsar man ambitionerna till att förhindra att Afghanistan och Pakistan blir en fristad för allsköns terrorister.
    B-ÅT