fredag den 27 februari 2009, brandbilen körfast kl 18.15

Vår bostadscompound ligger inklämd på en liten gata mellan EU-kommissionen och ”riksåklagarämbetet” och man har i veckan satt upp nya betongblock i zick-zack för att spärra av gatan från självmordbombare etc. Nyss susade en av Kabuls nya hypermoderna brandbilar in på gatan med sirenerna på. Det är utryckning. Utanför mitt sovrumsfönster fastnar de bland betongblocken och måste backa tillbaks för att köra en annan väg till brandplatsen. Lycka till.

Det hjälper inte med moderna brandbilar om man spärrat av gatorna med stora betongblock. Jag tror inte riksåklagaren tänkte på det när gatan spärrades av.

Det var inte i vårt kvarter det brann, men jag hoppas de han fram dit där det brann eller att det var ett falsklarm.

Torsdagen den 26 februari 2009, terrorister bränner ner livsmedelsbutiker

Nyheten att terroristerna bränt ner fyra livsmedelsbutiker gör mig lite upprörd och nedslagen för att det skett i min gamla hemstad och att mina föräldrar bor bara hundra meter från en av de drabbade butikerna. Dom och andra äldre i området får nu längre till affären. 

Det handlar alltså inte om Kabul. Här har det varit lugnt i två veckor. 

Det handlar om Södertälje. Min fru mailar mig: ”Fyra stora bränder i natt vid Willys i Saltskog, Willys och ICA vid Weda och en Willys till. De tror att det är 'vänster'organisationen Global intifada som klistrat lappar om hur man tillverkar brandbomber och att man ska bränna upp affärer som handlar med USA (!?).

”Intifada”. Kyss mig… Och vadå vänster? Antagligen svenska medelklassungar som har fått en förvriden världsbild. Dom är potentiellt farliga för de är ofta rätt okunniga drivs av en närmast religiös (om än tillfällig) övertygelse som gör dom blinda för vanlig logik och sakliga resonemang. De påminner om de oförsonliga utländska talibanerna här i Afghanistan som också saknar kontakt med verkligheten vanliga människor och deras behov. Om man nu är emot USAs krig i Irak varför bränner man upp livsmedelsbutiker i Södertälje som tagit emot fler irakiska flyktingar än USA?

Det finns ju en möjlighet att det ligger andra motiv bakom bränderna…

torsdag den 19 februari 2009, Dadkhoda Lindström

Sverige har ju utvisat flera Afghaner tillbaks till Afghanistan. Man kan tycka vad man vill om att det är farligt eller inte farligt för den som utvisas och vi har många gånger svårt att bedöma flyktingskälen. Jag har flera gånger, här i Kabul, träffat en av de afghaner som utvisats. Han heter Dadhkoda Lindström. Finns inga andra skäl så tycker jag att det finns humanitära skäl att låta en kille stanna som bott i Sverige i över fyra år, talar flytande svenska, hade ett jobb osv. Hans story finns att läsa i ett reportage i Sundsvalls Tidning: http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=799216

Tisdag den 17 feb 2009, Pajhwok News          

 

 

Pajhwok News February 17

“7 projects completed in Maidan Wardak

The National Solidarity Programme (NSP) has accomplished seven different uplift projects in central Maidan Wardak province at a cost of 24 million Afghanis.

Provincial media office in a press release issued here on Monday stated that 1000 families will benefit from the projects.

Adam Khan, spokesman for the governor said that the projects were included water canals, dames, power supply machines, leveling of one kilometer road and supportive walls along it and two poultry farms.

The projects were provided by the Swedish Committee for Afghanistan (SCA) for Maidan Shar, capital of the province and were completed at a cost of 24 million Afghanis, Khan said.

He added the power supply machine would generate 57.5kw electricity.”

Det var i Wardak vi var för en vecka sedan.

lördag den 14 februari 2009, Richard Holbrooke i stan

Richard Holbrooke har träffat president Hamid Karzai här i Kabul idag. Frågan är vilket stöd Karzai får från den nya administrationen i USA och vad tänker amerikanerna göra den närmaste tiden. Bara en upptrappning av antal trupper kommer inte skapa något lugn. Här om dagen fick vi en liten hint om vad som väntar under våren – talibanattacker inne i Kabul. Det påverkar inte på kort sikt SAKs möjligheter att jobba med våra projekt på landsbygden, men det kommer att göra livet för alla västerlänningar och afghanska kollegor allt mer begränsat. Våra  afghanska kollegor kan vi inte evakuera, men vi kan hamna i en situation där vi för kortare eller längre tid får evakuera alla eller flertalet utländsk personal. Ju närmare valet den 20 augusti, ju stökigare kommer det antagligen att bli.

fredag den 13 februari 2009, Barf mi barad dar Kabul

 

Barf mi barad dar Kabul (med reservation för stavningen och grammatik) betyder Det snöar i Kabul. Härligt. Snön vräker ner sedan mer än ett dygn. Det är inte kallt, strax över nollan, men det är snö. En kollega skulle åka från norr över Salangpasset tillbaks till Kabul idag. Henne var vi tvungen att stoppa eftersom snön vräker ner även i Salang och tillfarterna till tunneln som är världens högst belägna vägtunnel, är stängda. Jag har själv suttit fast i Salang på 3000 meters höjd, i sju timmar, med snöstorm och minus 15 grader, så jag vet att det är något man vill undvika. Den gången var vägen öppen, men en långtradare sladdade och blockerade vägbanan och då blir det tvärstopp, tills man får fram bärgare.

onsdag den 11 februari 2009, självmordsattacker

     

Vid 10-tiden idag så får vi första påringningarna om att ett antal attacker pågår på olika håll i Kabul. Till att börja med är det röriga uppgifter.  Vi utfärdar ett omedelbart förbud mot att åka in till stan (kontoret ligger flera kilometer utanför centrum). Några afghanska kollegor som var på vägt till olika möten inne i stan, beordras tillbaks. Vi räknar in alla utlänningar och ringer de som finns på andra orter för att informera om vad som pågår så de kan kontakta sina anhöriga hemma om att de är i säkerhet. Vi meddelar hemmakontoret och ambassaden att alla SAK-anställda är oskadade och i säkerhet. Vi har en arbetsfördelning som fungerar ganska bra, nu när vi tvingas prova den i verkligheten. Några samlar information, andra sprider den via olika distributionslistor och sätt.

Såsmåning om klarnar bilden av vad som hänt. Det är flera samordnade attacker av självmordsbombare. Två attackerar ” prison directorate” (ungefär kriminalvårdsstyrelsen) och spränger sig och minst sju kringstående till döds. En eller två skjuter sig in på justitieministeriet och utbildningsministeriet. Ingen av dessa lyckas utlösa sina laddningar, men de skjuter ihjäl en del folk när de tränger sig in på ministerierna och dödas sedan själva av den afghanska militären. En lär ha fångats levande. En självmodsbombare skjuts ner innan han hinner utlösa sin bomb, utanför Inrikesministeriet när han upptäcks i en bil av den Afghanska militären.

Alla kollegor har ett visst behov av att tala om vad som hänt under dagen. Afghanerna har sina naturliga nätverk att diskutera i. Vi utlänningar träffas en dryg timme för att gå igenom vad som har hänt, vad vi kan förvänta oss den närmaste framtiden och hur vi skall förhålla oss till olika situationer de närmaste dagarna.

tisdag den 10 februari 2009, i Wardak

Dagens besök i Wardak, bara ett par mil söder om Kabul, var både spännande och händelselös. Det låter som en motsägelse, men låt mig förklara.

Resan dit var odramatisk. Stor fin bred väg. Ett par checkposter med afghansk militär. Men inga Talibaner så långt ögat kunde nå. Det här är vägen där inga andra utlänningar förutom vi åker utan militär eskort därför att provinsen är infiltrerad av Talibaner och kriminella. Andra organisationer förlitar sig helt på tex på den utländska militärens, på FNs och  säkerhetsinformation. Den informationen har oftare visat sig vara mer fel än rätt därför att man i sin tur får info från tex afghansk militär, polis och betalda informatörer utan lokal förankring och som tjänar pengar på att ge information.

Vi förlitar oss på den dagsfärska information som vår personal på plats ger oss innan resan och som i sin tur grundar sin information på vad anställda som bor på landsbygden runt kontoret i Wardak har att säga om läget i just sin by. Så därför blir besöket ur säkerhetssynpunkt händelselös som det skall vara.

Spännande är det alltid att vara ute i verkligheten och på plats se det man gör i våra projekt. Målet för resan var delas kontoret i Wardak för en allmän orientering om hur saker och ting fungerar och är i provinsen, men också för att besöka barnmorskeskolan.

Barnmorskeskolan är en intressant historia. Ett tjugotal unga kvinnor från olika distrikt i tre provinser får en 18 månaders utbildning till barnmorskor. Mycket teori, men mest praktik i sk ”skill labs” och sedan under överinseende av en erfaren barnmorska på sjukhuset i Maidan Sahar. Det låter inte mycke med 18 månaders utbildning. I Sverige tror jag den utbildningen är betydligt längre. Här är de 18 månaderna skillnad mellan liv och död för många kvinnor i ett land med den näst högsta dödligheten i världen för kvinnor som föder barn. Jag kunde tyvärr inte ta kort, men hoppas på någar bilder från en kvinnlig afghansk kollega som skall besöka skolan.

Spännade var också att höra hur man arbetade på kliniker och i skolor i de distrikt och byar där det finns Talibaner. Knepet är att vi till dessa kliniker och skolor anställer folk som kommer från trakten och att byråden får i uppgift att tala med eventuella talibaner. Talibanerna i Wardak är för det mesta från trakten och är därför naturligtvis mer mottagliga för argument från byråden, än om någon utifrån försökte tvinga på byn sådana nymodigheter som kliniker och flickskolor.

Lite ruggigt att höra var dock att 24 personer hade förts till sjukhus i Kabul för att de blivit bitna av rabiessmittade hundar, i ett distrikt bara några kilometer från vårt kontor. Det finns mycket vildhundar och de behöver skjutas av.

Wardak ligger några hundra meter högre än Kabul och är var landskapet vitt av snö, om än alldeles för tunt snötäcke och några bilder från besöket kommer om några dagar på webben.

måndag den 9 februari 2009, att tala med Talibanern

President Karzai har varit i München och sagt att Afghanistan inte är en knarkstat och ett hopplöst land utan gjort stora framsteg de senaste sju åren. Jag brukar också vilja tala om de framsteg som gjorts, men i presidentvalstider och när amerikanerna kommer att trappa upp här så kan det också vara på plats att konstatera att ett av landets kanske största problem är korruptionen och bristen på lag och ordning. Här har Karzai-regeringen misslyckats totalt. Ingen av de som tippas bli Karzais rivaler i presidentvalet den 20 augusti kommer att kunna (eller vilja) göra mycket åt den saken.

Karzai sa också att ”detta är rätt tidpunkt för mig att mana till en försoningsprocess.

Vi vill inbjuda alla dessa talibaner som inte är med i al-Qaida, som inte är med i terrornätverk, som vill återvända hem, som vill följa Afghanistans författning och som vill ha fred i sitt land och leva ett normalt.”

Jag vill minnas att han sagt liknande saker förut och att man försökt ha informella samtal med delar av Talibanrörelsen tidigare, utan framgång.

Amerikanerna har börjat trappa upp sina styrkor i landet och har aviserat att ytterligare 25 000–30 000 soldater ska dit. Man skall också prova en ny taktik som man använt i Irak med viss framgång, nämligen att skapa och beväpna en slags lokal ordningsmilis av ”frivilliga” som skall hjälpa till med säkerheten på landsbygden.

Det kanske har fungerat i Irak. Här sär alla skeptiska och pekar på att Sovjet använde taktiken endast med resultatet att vapnen och milisen dök upp på motståndarsidan. Andra pekar på att ingen ute i byarna frivilligt kommer att ställa upp i en milis för att bekämpa Talibanerna, även om man inte stödjer dessa. Man är rädd om familjen och sitt rykte. I stället är risken stor att enbart kriminella och krigsherrar kommer att låta sig beväpnas och vem vapnen då kommer att användas mot är ju lite osäkert. En sådan här milis’ legala status är ytterst oklar. En ironi är att FN i flera år ägnade sig åt en ”disarmament process” där man ganska framgångsrikt (?) avväpnade lokala krigsherrar. Nu startar amerikanerna en omvänd process.

Man försiktigt börjat sin upptrappning och sitt försök med lokalmilis i provinsen Wardak strax söder om Kabul, där SAK har mycket verksamhet  (Hälsovård, barnmorskeskola, skolor, handikapprehabilitering osv) och vi spår att det snart kommer att vara ännu ett ”no go area”.I morgon åker vi, några utlänningar, till Wardak, bland annat för att försöka bilda oss en klarare bild om hur läget är i provinsen.

måndag den 2 februari 2009, IED detection

Dagens bombvarning (fritt översatt från engelska)

Plats: Vic Camp Eggers, Kabul City

Datum/Tid: 02 Feb 2009

Incident Typ:  IED detection

Incident Description: En bombhund har upptäckt en möjlig IED (Improvised Explosive Device) fastsatt på en  tankbil i närheten av Camp Eggers i Kabul City. ISAF personal har spärrat av området och säkrar för närvarande tankbilen.

Sakdade och döda/Skador på egendom: NIL

Gripanden: NIL

Bedömning: Den här händelsen följer på en tidigare VBIED (bilbomb) som verkar ha haft en tankbil som mål nära Tyska ambassaden och Camp Eggers (17 jan).

 Varning/ Råd: Håll er undan från området, välj alternative vägar och informera alla förare och säkerhetspersonal som kan beröras.

 

Och så regnar det mer igen. Var enda droppe som blir snö i bergen är välkommen.

  den 17 februari 2009, Pajhwok News Vid 10-tiden idag så får vi första påringningarna om att ett antal attacker pågår på olika håll i Kabul. Till att börja med är det röriga uppgifter.  Vi utfärdar ett omedelbart förbud mot att åka in till stan (kontoret ligger flera kilometer utanför centrum). Några afghanska kollegor som var på vägt till olika möten inne i stan, beordras tillbaks. Vi räknar in alla utlänningar och ringer de som finns på andra orter för att informera om vad som pågår så de kan kontakta sina anhöriga hemma om att de är i säkerhet. Vi meddelar hemmakontoret och ambassaden att alla SAK-anställda är oskadade och i säkerhet. Vi har en arbetsfördelning som fungerar ganska bra, nu när vi tvingas prova den i verkligheten. Några samlar information, andra sprider den via olika distributionslistor och sätt.

 

2 Responses to “2. Kabul – Wardak februari 2009”

  1. b-o beirglind Says:

    Hej !

    Hur går det med hr installationen ? Kanske du kan adm nya USA-trupper med hr ? ca 25000 användare är väl perfekt !
    ha de
    /b-o
    ps. jag antar att golfbanan är stängd?!

  2. admin Says:

    Har haft lite mycket i starten och hr väntar på sin tur. USA-trupper håller vi oss ifrån så långt vi kan. Ja golfbanan är stängd. För mycket snö och lera. Dessutom är det no-go-area. /BÅT