Kabul aug-dec 2010 (December, 2010)
onsdag den 1 december 2010, burka eller inte burka? Vår diskrimineringsombudsman, Katri Linna, säger sig haft anledning att ta ställning till ”inte om det är bra eller dåligt att bära niqab, utan om A har blivit diskriminerad av skäl som har samband med hennes religion” (DN Debatt 1 dec 2010). Detta med anledning av att DO sölat med ett ärende om en barnsköterskeelev som bar niqab under utbildningen. DO valde det fega, men politiskt korrekta beslutet att det var OK. En av de första frågorna jag får om läget i Afghanistan är alltid om kvinnorna slipper bära burka nu. I väst är ju burkan är ju symbolen för kvinnoförtrycket. Islam har inget påbud att kvinnor skall dölja hela ansiktet. Det är ett feodalt påhitt och kvarleva. Så när DO motiverar sitt OK till burka och niqab hänvisar hon felaktigt till ”diskriminerad av skäl som har samband med hennes religion”. Skall man följa DOs logik så är det väl snart OK att av kristet religiösa skäl kräva att ”kvinnan skall tiga i församlingen”. Det är Ok att förfasa sig över att afghanska och arabiska kvinnor i sina hemländer måste dölja sig bakom burka och niqab, men tycka det är ok i Sverige. En svårbegriplig dubbelstandard.
burkor i Kabul

burkor i Kabul

måndag den 22 november 2010, parlamentarisk soppa Parlamentsvalet illustrerar den konstitutionella förvirring Afghanistan befinner sig i. Independent Election Commission (IEC) and Electoral Complaint Commission, är de institutioner som skall hantera valresultatet och sätta punkt för processen. Visst kan man tvivla på resultatens riktighet, men att hitta en absolut sanning och rättvisa i parlamentsvalen skulle vara omöjligt och därför finns IEC och ICC för att garantera någon form av trovärdighet. Nu har ett växande antal missnöjda parlamentskandidater, som inte blev valda, börjat överklaga resultatet till Attorney General, (ungefär Riksåklagaren). Och häromdagen demonstrerade 500 personer, mot valresultatet, i utkanten av Kabulprovinsen genom att blockera huvudvägen norr ut. Man vill ha ett antal omval och att Attorney General’s kontor tittar på IEC och ICCs verksamhet. Om Attorney General har mandat och rätt att ta upp valet till prövning är inte solklart och fortsätter man på detta sätt så har Afghanistan snart en konstitutionell soppa som är svår att reda ut. Det är bara ett par dagar sedan parlamentet klagade över att flera av de tillfälliga ministrar Karzai utnämnt, som parlamentet vägrat godkänna, sitter på övertid. Enligt konstitutionen får de sitta en månad, men har suttit över ett halvår. Med ett parlament som knappt är på plats, som nobbar alla presidentens förslag och där man nu till råga på eländet snart inte vet vem som är vald och godkänd, om Attorney General också skall utreda frågan, så skulle jag påstå att Afghanistan närmar sig en konstitutionell kris, ovanpå alla andra kriser. Landet förtjänar bättre. lördag den 13 november 2010, talibanattacker inför årsdagen För en månad sedan, den 14 okt skrev jag i dagboken att ” Kabul har varit förvånansvärt lugnt det senaste halvåret, peppar, peppar. … Man skall dock inte invaggas i några falska förhoppningar utan komma ihåg att AGO har kapacitet att när som helst slå till i huvudstaden.” I går visade dom det genom att slå till mot med en självmordsbombare i närheten av Camp Julian i södra Kabul. Tillslaget missade i huvudsak sitt mål men intressant är dock att man nästan samtidigt slår till mot flygplatsen och en ISAF-bas i Jalalabad, med en bomb på en motorcykel i Kunduz och mot en marknad i Imam Shehab i norra Kunduz där målet tycks ha varit en lokal milisledare. Idag, den 13 nov är det årsdagen av Norra alliansens intåg i Kabul 2001 och talibans uttåg och kanske är detta ett samlat svar på att man nio år efter att ha fördrivits vill visa att man fortfarande har muskler och kan flexa dom när och var man vill.

tisdag den 9 november 2010, TV4 på SAKs sjukhus i Wardak

Kom hem i går kväll vid tiosnåret. Med nästan barnslig förtjusning kunde jag i morse, konstatera att det var snudd på snöglopp i luften. Efter en längre frukost hade snögloppet blivit snöstorm ch det var dags att dra på lite vindtäta kläder och gå ut och njuta. Efter dammet i Kabul känns även höstens första (?) snöstorm gott och gå ut TV4Nyheternas Stefan Borg är tillbaka från reportageresa i Afghanistan, och berättar om sina upplevelser. Bland annat från SAKs sjukhus i Wardakprovinsen. http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=stefan_borg_nyss_hemkommen_fran_afghanistan&videoid=1121052 Grymt bra reklam för SAK.

Kolla också på de Afghanska nyrekryterade(?) soldaterna som försöker gå i takt. Jag har aldrig sett några som lyckats och det är en indikator på armens status. Skrämmande låg inte bra när det handlar om att marschera. 3% i månaden trillar ifrån grundutbildningen, vilket betyder mer än 1/3 av alla rekrytrar varje år.

Drakflygning i Kabul
Drakflygning i Kabul

söndag den 7 november 2010, sista dagen på jobbet

Det är sista dagen på jobbet och i Afghanistan. I morgon bitti åker jag hem.

Det har varit mycket handskakande och adjöande, Alltid lite jobbigt.

Här dock några tillfällen och bilder från Afghanistan värda att komma ihåg.

BAT Rafat o Lasse i Pansjir okt 2010

BAT Rafat o Lasse i Pansjir okt 2010

 

I Pansjir

I Pansjir

 
 
 
 
I en by i Pansjir

I en by i Pansjir

 
 
 
Längs med Pansjirfloden okt 2010

Längs med Pansjirfloden okt 2010

 
 
Pansjirdalen

Pansjirdalen

Fredag den 5 november 2010 TV-inslag om SAKs handikappprogram

Det kan vara svårt att visa vad SAK gör i Afghanistan bara genom att skriva, berätta och vis a stillbilder. Här har TV 4 gjort ett fint avsnitt om SAKs handikappverksamhet.  Se inslaget:  

http://www.nyhetskanalen.se/webb_tv?videoId=1.1893807

tisdag den 2 november 2010, chatt med DNs läsare om Afghanistan

Idag chattade jag med DNs läsare. Om du vill läsa frågor och svar så följ länken:

http://www.dn.se/nyheter/chattar/chatt-om-afghanistan-1.1201412

måndag den 1 november 2010, i Lotta Bromé P4 Extra

I dag ställde Lotta Brome frågor frågor till mig med anledning av partiöverenskommelsen om de svenska trupperna i Afghanistan i programmet Lotta Bromé P4 Extra.

Om du vill lyssna så gå in på länken:

http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=2711029

Spola fram 56.20 min så hör du intervjun. Inte helt nöjd, men i direktsändning får man ju inte någon möjlighet att korrigera sig.

lördag den 30 oktober 2010, gör inte bocken till trädgårdsmästare

Diskussionen om svensk millitär i Afghanistan eller inte är het i Sverige. Jag tycker inte det handlar inte om bistånd eller svensk militär. Sverige är rikt nog att finansiera båda om man vill. Istället handlar det handlar om gränsdragningen mellan bistånd och militära säkerhetsskapande åtgärder.

Militären vill in och tassa på biståndsområdet för att vinna sympati bland befolkningen. När militär klampar omkring på biståndsområdet så är det som att göra bocken till trädgårdsmästare och den väpnade oppositionen får lätt för sig att biståndsorganisationerna och militären samarbetar. Det riskerar säkerheten för biståndsarbetarna och därför vill vi inte ha något samarbete.

Jag tycker personligen att det är anmärkningsvärt att militären och regeringen inte begripet detta utan faktiskt finansierar och uppmuntrar militära sk PRT’t (Provincial Reconstruction Team) som ägnar sig åt olika biståndsprojekt.

Den Afghanska armen är svag, otränad och odisciplinerad skulle inte kunna motstå den väpnade oppositionen speciellt länge utan det internationella militära stödet. Låt de svenska soldaterna fokusera på det de är duktiga på: att utbilda afghanska militären och ge stöd och råd till dem i fält, men försök inte leka biståndsarbetare. Det klarar militären lika lite som biståndsarbetarna skulle klara att vara soldater.

Det är viktigt att också komma ihåg att det skett stora framsteg i landet mitt i alla dystra profetior om säkerheten i landet. Från kanske sexhundra tusen barn i skola 2001 till över 6 millioner idag varav 30% flickor. Aldrig i historien har så många barn gått i skola i Afghanistan. Det finns en nationell sjukvårdsstandard som helt saknades 2001 och SAK sköter sjuk och hälsovård i fyra provinser för ca en million människor. Barnmorskor har utbildats i hundratal och hjälper kvinnor på landsbygden med en säker förlossning. Hundratals mil väg har byggts och fått asfalt där man tidigare körde på något som mer liknade norrländsk skogsväg i svår tjällossning. Idag finns minst fyra mobiloperatörer där inget sådant fanns 2001. Idag finns mängder av nationella och lokala radio- och TV bolag som sänder relativt fritt över hela landet, där 2001 bara fanns ”Radio Taliban” osv. De humanitära vinsterna är enorma och dessa får vi inte svika.

Måttet att en svensk soldat kostar lika mycket som 2500 skolbarn under ett år är bara ett mått på att bistånd är billigt – inget annat.

Carl Bildt intervjuades  i lördagsekot av Thomas Ramberg och Ramberg refererar till mig som han ringde igår för att få lite bakgrundsfakta för intervjun. Lyssna gärna:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3071&artikel=4136903

Carl Bildt gör rätt när han säger att bistånd och militära insatser skall hållas isär.

När han däremot menar att Wardak provinsen inte kontrolleras av talibanerna (för att det ligger nära Kabul) talar han i nattmössan. De internationella styrkorna kan inte ens kontrollera den stora huvudvägen från Kabul söderut mot Kandahar. 

Utrikesministern blev lite överraskad över mitt påstående om att det är 500 skolbränder i Sverige årligen men färre i Afghanistan. Ramberg kunde dock bekräfta min uppgift.

Men annars tycker jag han gjorde bra ifrån sig.

lördag den 23 oktober 2010, Petreus och hans offer

I dagens Svenska Dagbladet så finns ett par artiklar om när SvDs journalist Jan Blomgren med fotografen Staffan Löwstet, besökte Wardak provinsen och snubblade över General Petreus och sedan besökte Svenska Afghanistankommitténs sjukhus och där träffade några av offren för Petreus krig. Starka reportage och starka bilder.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/krigets-minsta-offer_5552409.svd

onsdag den 20 oktober 2010, intervjuad i DN

Ole Rohtenborg är en utmärkt DN journalist som varit i Afghanistan ett antal gånger tillsmmans med fotografen Anders Hansson. När andra tycks fokusera på pansarplåtens tjocklek så visar Ole ett äkta intresse för livet och vardagen i Afghanistan. Det visade han vid förra åtets presidentval och nu åter igen när fokus är på den svenska militära insatsen. Han ställer frågorna om afghanernas vardag och varför konflikten pågår. Idag publicerades hans intervju med mig om livet i Afghanistan inte bara från ett militärt perspektiv. Här är artikeln:

”Vi måste arbeta på afghanernas villkor”

Talibanernas mål är att etablera en islamisk stat av Afghanistan. Det är därför de nu flyttat fram sina positioner så markant i norr där de 500 svenska soldaterna möter allt hårdare motstånd. Det säger Björn-Åke Törnblom, säkerhetsansvarig för Svenska Afghanistankommittén.

Björn-Åke Törnblom har ett brett kontaktnät som han bygger sin analys på.

Förutom kommitténs egna 5 500 anställda har han nära kontakt med säkerhetsansvariga i andra frivilligorganisationer.

– Det märks även på hur frivilligorganisationerna drabbas. För tre år sedan låg fokus på kidnappningar av vårt folk i södra Afghanistan. Nu sker de flesta i norra delen av landet.

Hittills i år har 62 personer från olika organisationer kidnappats. Alla har lett till att offren frigivits inom 30 dagar.

– Orsaken till att frivilligorganisationerna i söder nu klarar sig är att de är så etablerade att de är förankrade hos lokalbefolkningen och att de fått okej av talibanerna för sitt arbete, säger Björn-Åke Törnblom. I norr har de också jobbat länge, men ännu inte fått okej av talibanerna.

– Talibanernas budskap med dessa kidnapppningar är att tala om vem som bestämmer i de här områdena. Det är samma budskap de sänder när de attackerar de svenska soldaterna.

Björn-Åke Törnblom säger att man måste arbeta på lokalbefolkningens villkor om man ska verka i ett främmande land.

– Provincen Wardak sydost om Kabul är ett av talibanernas starkaste fästen. Här händer saker varje vecka. Där jobbar Svenska Afghanistankommittén i nästan samtliga distrikt med både skolor och kliniker. I våra skolor i Wardak går det 12 000 flickor och 10 000 pojkar. Det kan vi göra för att vi har acceptans från lokalsamhället.

– Vi går inte ut och tvingar folk till utbildning. De kommer till oss och ber om den för både flickor och pojkar. Naturligtvis har de talibanernas stöd, annars skulle de här skolorna vara stängda och nedbrunna för länge sedan.

– I Wardak finns inga internationella trupper, de vågar inte åka dit. Om de inte kommer i helikopter på natten. För det händer.

– De utländska trupperna gör så många misstag vid sina räder. Till exempel drabbades en av våra anställda uppe i Kunduz när han hälsade på hemma i sin by. Där håller talibanena på att etablera sig starkt. Vår man vaknade mitt i natten av att helikoptrarna kom dundrande. Plötsligt kom amerikanska soldater över gårdsmuren och vår man och två andra fick säckar över sina huvuden. De flögs till en USA-bas. Dagen efter kunde vi läsa i tidningarna att Nato gripit några höga talibanledare vid en nattlig räd och beslagtagit viktiga dokument. Efter en vecka släpptes vår skolledare. Det hade antagligen funnits talibaner i byn, men inte på hans gård. De försvann när de hörde helikoptrarna.

– De viktiga dokumenten var akademiska avhandlingar gjorda för Karlstads högskola som handlade om genusperspektiv i afghanska skolböcker.

– Dom tog fel kille, fel hus och fel material. Jag kan lova att Nato inte vunnit några ”hearts and minds” i den delen av Afghanistan.

DN:s korrespondent

ole.rothenborg@dn.se

fredag den 15 oktober 2010, i Pansjir med Lasse Bengtsson

Vi gjorde en härlig utflykt till Pansjirdalen, med picknick längs floden. Här förbereds lunchkebaben.

Rafat Nabi, Naeemullah och Lasse Bengtsson i Pansjir 15 okt 2010

Rafat Nabi, Naeemullah och Lasse Bengtsson i Pansjir 15 okt 2010

torsdagen den 14 oktober 2010, en lägesrapport

En säkerhetsuppdatering för Afghanistan

1. Angrepp från Talibaner och andra väpnade oppositionsgrupper

Antalet säkerhetsincidenter som har kopplingar till den väpnade oppositionen har ökat kraftigt sedan förra året.

Antalet incidenter som drabbat biståndsorganisationer har dock minskat med 17% jämfört med samma tid förra året, och kriminella brott mot biståndsorganisationer har minskat med hela 43% (där talibanerna drar in minskar kriminaliteten drastiskt).

Av alla incidenter som drabbade biståndsorganisationerna så stod den väpnade oppositionen (AGO) för 76% och av dessa var 60% kidnappningar av nationell personal, totalt 62 personer. Alla var frigivna oskadade inom 1-30 dagar efter gripandet.

Den väpnade oppositionen fortsätter sin expansion i Kunduz, Takhar, Baghlan och Faryab provinserna i norr.

Den som vill läsa en mer ingående analys kan hitta en sådan på ANSOs hemsida http://www.afgnso.org/

2. Attacker mot biståndsorganisationerna

Det är värt att understryka att alla afghaner anställda av biståndsorganisationerna som kidnappats under året har frigivits oskadda efter förhandlingar som skötts av lokalsamhällenas byråd (elders) eller av den kidnappades familj. I de flesta fallen har inte någon lösensumma betalats. Det finns tom berättelser där de lokala Talibanerna krävt en lösensumma men tvinats betala till baks denna efter order från en högre nivå.

För tre år sedan så ägde de flesta kidnappningarna rum i södra halvan av landet. I år har majoriteten av kidnappningarna ägt rum i den norra halvan av landet (Takhar, Kunduz Baghlan till Faryab)

Skälet är antagligen att AGO håller på att etablera en permanent lokal närvaro i de norra provinserna, samtidigt som biståndsorganisationer i söder är försiktigare och har vunnit acceptans både från lokalsamhället och hos den väpnade oppositionen.

(Ingen internationell biståndsarbetare har kidnappats i år. Den unga skotskan som kidnappades och dödades under ett fritagningsförsök i Kunar tidigare i veckan arbetade för ett kommersiellt företag. Det finns också andra omständigheter kring hennes kidnapping som gör att händelsen inte direkt har någon inverkan på säkerheten för internationellpersonal som arbetar för biståndsorganisationerna).

Vad är syftet med AGOs kidnappningar:

  • Man samlar information om situationen på plats, om vilka biståndsorganisationerna är, vad de gör och vem som finansierar dem och vem de arbetar för osv.
  • Man vill visa sin legitimitet i området och etablerar dominans på plats.

Det finns naturligtvis en mängd faktorer som påverkar utgången av kidnappingen:

  • Den lokala befolkningens relation till AGO
  • Den lokala AGO kontra den nationella AGO och utländska jihadister.
  • Biståndsorganisationens profil (lokal förankring, finansiering, samarbetspartners osv)

AGO har en typ av hederskod för att behandla kidnappade: Ingen tortyr, inga våldtäkter, ingen misshandel, inte svälta de kidnappade etc. men alla inom AGO följer dock inte dessa principer.

Vad är rådet, i korthet, till de som kidnappas: Var mentalt förberedd (om man nu kan vara det). Gör inte motstånd. Behåll lugnet och kom ihåg att alla afghaner som arbetat åt biståndsorganisationerna frigivits i år.

Vad skall organisationen (i korthet) som fåt personal kidnappad göra: Förhandla inte direkt utan låt lokalsamhället eller familjen sköta detta. Trappa inte upp och hota inte. Undvik så långt möjligt att blanda in Afghansk polis och militär (dessa ställer bara till problem). Blanda aldrig in den utländska militären (ISAF, Amerikaner, Britter etc.). Ha tålamod och visa på organisationens legitimitet och arbete i området.

Allt lättare sagt än gjort.

Om en internationell biståndsarbetare kidnappas gäller I princip samma regler, men dessvärre ingriper ofta ambassader och sedan den utländska militären vilket trappar upp situationen och minskar förhandlingsutrymmet och äventyrar alla möjligheter till ett lyckligt slut, vilket vi dessvärre sett fler exempel på

3. Situationen i Kabul.

Kabul har varit förvånansvärt lugnt det senaste halvåret, peppar, peppar. Uteblivna attacker från AGO beror mindre på att det blivit svårare för oppositionen utan mer på att man inte försökt. Lugnet breor inte på att polis och militär blivit effektivare. Det har inte varit fler arresteringar eller beslag av vapen och ammunition osv. och polisens sk ”Ring of Steel” har praktiskt taget monterats ner.

Det finns otaliga spekulationer kring orsakerna, bl.a. att regeringen Karzai har träffat något slags (hemlig) uppgörelse med oppositionsgrupper om att lämna Kabul i fred. En annan spekulation gåt ut på att provins- och distriktscentra är både viktigare och lättare mål för AGO och att man därför lämnar Kabul åt sitt öde, ungefär som Mujaheddin gjorde när Sovjet lämnade landet. Huvudstaden faller så småningom som en mogen frukt i alla fall…

Man skall dock inte invaggas i några falska förhoppningar utan komma ihåg att AGO har kapacitet att när som helst slå till i huvudstaden.

Vi i SAK liksom andra biståndsorganisationer får mängder av tips från ambassader och privata säkerhetsföretag och det har varit en kraftig ökning de senaste månaderna. De flesta varningar är kring temat att vissa restauranter, regeringsbyggnader, vägar etc riskerar attacker från självmordsbombare, ibland i bilar som man angett registreringsnumret på och att det förekommer kriminell eller AGO-ledd övervakning av utlänningar som förberedelse för olika brott.

Många sådana hot kan spåras till en enstaka källa och fungerar sedan som kedjebrev där hotets alvar ökar med avstånd från källan. Dessvärre saknar hoten oftast substans när vi följer upp med mer trovärdiga källor. Hoten speglar dock den nervositet som finns i delar av den utländska kolonin här (ambassader och FN t.ex.) och beskriver också sådant som skulle kunna hända. De är dock inte till speciellt mycket hjälp när man skall bedöma verkliga hot.

Onsdag den 13 oktober 2010, Lotta stickar mössor

Lotta Sandström är en dam som försöker starta egen produktion av mössor och annat här i Afghanistan. Hon har under en tid knutit kontakter med ett spinneri där man spinner garn av ull från afghanska får. Hon har sedan anställt ett antal afghanska kvinnor som sedan stickar mössor av hög kvalitet med Lottas egen design. Även andra produkter är på gång.

Det här är ett av de få försök till att knyta ihop lokal produktion med en marknad i Europa. Symtomatiskt så är intresset noll från olika biståndsgivare, inklusive Sida, trots att det kan bli ett inkomstgenererande företag som står på egna ben. Lotta har fått satsa egna pengar i projektet och har inget annat finansiellt stöd. Tufft och vågat.

På hemsidan för Afghan face kan du se produkterna och också handla via webbshoppen.

http://www.afghanface.se/mall.php

tisdag den 5 oktober 2010, smockan hänger i luften

Ibland är känslorna heta i parlamentet. Vi har alla sett bilder från Grekland, Japan och andra ställen när skärmytslingar bryter ut. I Kabul har parlamentet, Wolesi Jirga, som redan lider av stora problem med trovärdighet och saknar beslutsförmåga, också sina fighter. Pajhwok News rapporterar idag om en sådan händelse där en kvinnlig medlem av den lagstiftande församlingen, Fatima Nazari klipper till en annan medlem, Abdul Qadir Sayad från Badakhshan, med en vattenflaska i besvikelse över att två personer från Hazara – minoriteten, Muhammad Sarwar Danish och Daud Ali Najafi, som Karzai föreslagit skall bli ministrar inte får tillräckligt antal röster av parlamentet. Fatima anklagar då andra parlamentsledamöter för korruption, förmodligen inte utan anledning. När hon av ombeds lugna ner sig, svarar hon med att smocka till honom i ansiktet med vattenflaskan. Parlamentets talman Yunus Qanuni försökte få Fatima att be om ursäkt vägrar hon och menar att hon inte har något att be om ursäkt för. Efter att parlamentet nu har haft sitt sommarlov kommer frågan att väckas till nytt liv och alla hoppas att deras rättvisa skall segra. Själv tycker jag nog att i denna parodi på parlament så finns det bara förlorare, inte minst det afghanska folket och demokratin.  

måndag den 4 oktober 2010, Polis i otakt

Polisen i Afghanistan är inte känd för att vara välutbildad, vältränad eller hederlig. I närheten av min bostad tränas en del nya rekryterar att marschera i tak, dock utan framgång. Nykomlingar dyker upp hela tiden och ingen verkar få lära sig ens grundläggande disciplin. Hur blir det då med andra ämnen på schemat?

Polis i otakt

Polis i otakt

torsdag den 30 september 2010, regn, åska och snö

I går kväll och under natten kom första regnet på länge. Det var en rejäl urladdning med åska och spöregn. När den första morgonsolen sedan lyser över frukostbordet ser jag att Pagmanbergen några mil bort ligger vita med snö. Ovanligt tidigt. En del kollegor spår en lång och kall vinter.

fredag den 24 september 2010, valrättvisa

Jag ser i DN att alla inte är nöjda med hur det svenska valet har genomförts. Ett tiotal överklagningar har nått valnämnden. Har man räknat rätt eller missgynnat ett parti. Någon har inte fått rösta osv.

Efter förra helgens parlamentsval i Afghanistan har det kommit in 2500 skiftliga klagomål och 3000 per telefon till valkommittén. Här handlar det om vallokaler som aldrig öppnades, valsedlar som saknades, falska röstkort i tusentals och bläck som gick att tvätta bort från fingret och gjorde det möjligt att rösta fler gånger. Den afghanska valkommittén kommer att ha ett styvt jobb reda ut alla klagomål och det kommer att ta veckor innan det finns ett färdigt valresultat. Till de rena valbedrägerierna kan man lägga alla de väljare som inte gick till vallokalerna för att det helt enkelt inte vågade med tanke på alla hot om våld från ”oppositionen”. I 32 av landets 34 provinser utfördes någon typ att attacker mot väljare, vallokaler och polisposteringar i dess närhet. Valkommitten som borde ha en rimligt bra helhetsbild registrerade hela 779 incidenter (alltifrån raketer till regelrätta väpnade anfall) runt om i landet vilket är en ökning med drygt 50% jämfört med förra årets presidentval.

Jag tror vårt svenska är näst intill perfekt i en jämförelse.

onsdag den 22 september 2010, Lasse Bengtsson värvar Bodil Malmsten

Svenska Afghanistankommitténs nye informationschef i Afghanistan har gjort intryck redan innan han anlänt hit till Kabul

Läs på Bodil Malmstens blogg:

http://www.finistere.se/blogg/entry.asp?ENTRY_ID=2380

tisdagen den 21 september 2010, Jenny Nordberg i New York Times

Jenny Nordberg är en svensk, New York-baserad journalist som skriver krönikor i Svenska Dagbladet.

Hon bodde hos oss i Kabul i våras/somras och filade på en artikel om situationen för afghanska kvinnor som nu publicerats i New York Times. Fenomenet som behandlas är kanske lite udda men intressant. 

http://www.nytimes.com/2010/09/21/world/asia/21gender.html?_r=1&hp

lördag den 18 september 2010, parlamentsval under attack, updat 5, kl 21.40

När raketen, klockan 04.30 dimper ner längre in i stan, i närheten av Radio Afghanistans huvudkontor, så sover jag gott. Kl 6 i stadens utkant ,vid Puli Hasan i polisdistrikt 7 så detonerade en bomb under en bro när en polis skulle osäkra bomben. Och i Khaki Jabar nära polishögkvarteret kl 06.20 så detonerade en fjärrstyrd bomb utan att skada någon.

Om detta har stört valet i Kabul vet jag inte.

Det har gått vildare till i Kandahar, där taliban har attackerat ett flertal vallokaler och polisposter i olika delar av staden med raketer och fjärrutlösta bomber.

I Nangahar, i och utanför Jalalabad har minst 6 raketer skjutits och 3 vägbomber upptäckts som kunnat desarmerats, medan 5 har detonerat på olika ställen i närheten av vallokaler.

I Kunduz pågår strider i Aliabad och jag fick just ett telefonsamtal som sa att talibanerna helt erövrat Aliabad, vilket hittills är ett obekräftat rykte som en vän i Kunduz city förnekar.

På telefon berättar min vän Azif från Kunduz stad att 3 bomber exploderat och 12 raketer hittills trillat ner. Medan vi talar med varandra hör jag den 13e raketen i bakgrunden.

Just nu strömmar information in om nya platser som attackeras i en strid ström och begreppet valvaka har fått en ny innebörd.

Inget direkt idealt läge för att gå att rösta.

Man måste ju beundra de människor som trots alla svårigheter ställer upp som kandidater, valarbetare, organisatören, poliser och alla de som trots allt kommer att röst. Det krävs både mod och övertygelse som kan vara svårt att förstå.

Jag antar att det går lugnare till i Sverige i morgon.

Såhär vid lunchtid, kl 12.40, har jag fått in ett trettiotal rapporter om mer än det dubbla antalet angrepp mot valrelaterade objekt.

Jag har kunnat räkna ihop 57 raketattacker, 15 fjärrstyrda bomber och ett 20-tal väpnade attaker mot vallokaler och polisposteringar i deras närhet. Jag har antagligen bara rapporter från en bråkdela av alla incidenter, vilket ju säger en del om omfattningen av ”oppositionens” terror.

En journalist som varit ut till en vallokal berättade nyss för mig att hon sett folk rösta, för att sedan tvätta bort bläcket man får på fingret och rösta igen. Tja, det ökar ju valdeltagandet eller….

Kommentarerna är blandade efter att vallokalerna nu stängts. 5400 vallokaler var öppna och valdeltagandet kanske 32% vilket är något lägre än förra året. Talibanerna hävdar att de attackerade 150 vallokaler. Det förvånar mig att det inte var fler. Antalet våldsutbrott har uppgetts till drygt 300 vilket är 30% färre än förra i årets presidentval. En talesman för en oberoende organisation som övervakade valet med ca 7000 delegater hade sett allehanda valfusk och angrepp mot vallokaler, men uttryckte sig ändå positivt om valet. Jag antar att det beror på vilka förväntningar man hade. De kommande veckorna får vi säkert mer fakta på bordet. 

fredag den 17 september 2010, dagen före valet: maten flyger i luften och jordskalv

Frukostdags 09.05. En stund avkoppling med en bok, några mackor och en kopp starkt kaffe.

Så smäller det. Jag har hört det förut många gånger. En raket eller en bomb på avstånd.  Men det är svårt att avgöra avstånd när du sitter i köket över en frukostmacka. Valupptaktsveckan har varit oroveckande lugn, särskilt jämfört med förra årets val och är detta början på dagens attacker av ”oppositionen”?

Grannfastigheten är en byggarbetsplats och jag ser byggjobbarna stirra i samma riktning. Poliserna på vår gata ropar till dom för att ta reda på vad som hänt. Jag aktiverar vårt kontaktnät och svär över det förstörda frukostlugnet.

Så kommer svaret på vad och var och vad: byggjobbarnas tryckkokare exploderade.

Ingen skadad, men maten ruinerad. Jag sjunker tillbaks till min bok och mitt kaffe.

I morgon är valdagen.

Dygnet avslutades, strax före 24.00 med ett jordskalv på 6,3 på Richterskalan, någonstans i Hindukush 26 mil från Kabul. Det skakar till rejält i huset trots avståndet.

onsdag den 15 september 2010, våldsamma demonstrationer och valtåg

Påstådda och genomförda koranbränningar upprör fortfarande. I morse genomfördes två demonstrationer i Kabul mot påstådda koranbränningar i USA. En urartade i stenkastning och polisen svarade med att skjuta mot demonstranterna. Minst en dödad och fem skadade. Pastorn i USA har redan flera liv på sitt samvete här i Afghanistan till följs av sitt planerade tilltag.

Därutöver genomkorsades staden av bilkaravaner oh folk som viftar med plakat och flaggor till förmån för ena eller andra parlamentskandidaten. Hittills fredliga valtåg.

måndag den 13 september 2010, valspurt

Parlamentsval på lördag den 18 september. Nu spurtar kandidaterna, de som ännu kan ställa upp. Ett antal valarbetare och kandidater har mördats och skadats eller dragit sig ur. Parlamentsvalet, åtminstone här i Kabul av vad jag hör från kollegor, handla mycket om köpslående mellan kandidater och uppköp av röster. På landsbygden kommer mer än 1000 vallokaler att hållas stängda av säkerhetsskäl och många fler få få eller inga besök helt enkelt för att oppositionen kontrollerar området.

Mitt val av ordet oppositionen, får inte förväxlas med vad vi i Sverige menar med politisk opposition. Den här oppositionen består av olika väpnade grupper, Talibaner m.fl. som alla motsätter sig försök att driva landet i en demokratisk riktning. Som opposition är den inget alternativ för flertalet afghaner utan ett eller steg tillbaks i utvecklingen.

Som val betecknat kommer årets parlamentsval knappast att bli fritt och rättvist. Med vad är att vänta när man tvingat på landet ett västerländskt parlamentariskt system som inte alla förstår sig på. Hade man valt ett parlament på det traditionella sättet, på bynivå, på distrikts och provinsnivå där man utser företrädare genom jirgor – samråd, så hade kanske representationen i Parlamentet bättre avspeglat ”folkviljan” än Parlamentet nu kommer att göra. (Men det är alltid lätt att sitta vid sidan om och komma med goda råd..)

lördag den 11 september 2010, Eidparty med kollegor

Dagen var lugn. Den planerade demonstrationen i Kabul mot Koranbränning har lagts på is. Inte har det heller varit några officiella minnesyttringar kring vad som hände i New York för nio år sedan.

Traditionellt ordnade vi en Eidlunch för personalen då de som hade möjlighet att slita sig från familj och vänner träffades ett par timmar för att äta och prata med varandra. Ett skönt avbrott i en lång helg

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kollegor i samspråk på Eid

Kollegor i samspråk på Eid

fredag den 10 september 2010, Första dagen på Eid, demonstrationer mot koranbränning

Idag är det första dagen på Eid och slut på fastemånaden ramadan. Det är en tre dagar lång högtid man vanligtvis firar tillsammans med familjen, släkt och vänner.

I år överskuggas helgen av planerna från en amerikansk pastor, i en liten extrem kristen kyrka med 50 medlemmar, som planerar att bränna Koranen. Möjligen ställer han in spektaklet, men bara tanken har vållat vrede bland världens muslimer, Afghaner inbegripna.

Igår och idag har det varit demonstrationer på olika håll i landet och till i morgon har en TV-station i Kabul utlyst en demonstration. Demonstrationen har fått myndigheternas tillstånd och polisen kommer att skicka ut kravallpolis för att förhindra upplopp.

I flera moskéer har mullorna idag manat till besinning och bett folk att inte förstöra bilar och kasta sten utan protestera med värdighet. Man har också informerat om försöken att stoppa pastorn från att bränna Koranen.

Helst vill folk fira en lugn helg tillsammans med familjen, men skulle Koranen brännas så kan en del drivas ut på gatorna för att demonstrera och det finns alltid en risk för att det hela urartar, det är en öppen fråga.

För stunden tycks pastorn ha skjutit upp sitt planerade tilltag, för att åka till New York ock diskutera flytten av ett planerat muslimskt kulturcentrum nära Ground Zero men förvirringen kring detta verkar stor.

onsdag den 8 september 2010, Massoud Day, Kabulborna shoppar frenetiskt.

Massoud Day var en lugn dag i Kabul trots att vi fruktade att oppositionen skulle försöka sig på något spektakulärt. Kabulborna ägnade sig åt ett frenetiskt shoppande. Eid börjar i morgon eller övermorgon - ännu inte helt klart. Inför Eid handlar man som vi inför Jul, utan hämningar och bullar upp för tre dagars fest 

tisdag den 7 september 2010, Långhelg (och Fahim inte död)

I morgon är det helg i Afghanistan. Det är Martyrernas vecka. Förr om åren firade man Massoud day till minnet av hans död den 9 sept. Nu kommer kanske Eid att börja på torsdag (eller fredag), så resten av veckan ör det helg i Afghanistan.

Marskalken Fahim är ingalunda död. I en intervju med Tolonews förnekade han sin egen död och sa att han är tillbaks I Kabul nästa vecka:

"I am completely healthy. I request the Afghan people not to trust news published by irresponsible websites," said Mr Fahim

måndag den 6 september 2010, ryktena surrar

Idag surrar ryktena om at Marskalk Fahim är död. Antagligen för mycket att hoppas på.

Enligt en nyhetskanal dog han av cancer i Frankrike och enligt en annan behandlas han på ett sjukhus i Tyskland. Fahim är fd Försvarsminister och nu vice president och var en gång, den i kriget mot Sovjet legendariske gerillaledaren Ahmed Shah Massouds närmaste män. Fahim har dock inte Massouds gloria och utstrålning. Fahim har i stället förknippats med olika krigsförbrytelser och droghandel i stor skala. Han har byggt upp en stor förmögenhet och en sak är säker. Den har inte kommit till enbart pga hårt och hederligt arbete…

Fahim på valaffisch aug 2009

Fahim på valaffisch aug 2009

Idag har vi också sett den första demonstrationen i Kabul mot den planerade Koranbränningen i USA. Det hela gick fredligt till och demonstrationen samlade någonstans mellan 3-500 personer i närheten av hotell Interkontinental.

lördag den 4 september 2010, Ny svensk ambassadör i Kabul.

Det blev en lugn dag i Kabul. Inte ett knyst om den panerade demonstrationen, vilket vi är glada för.

Idag anlände Sveriges nye ambassadör Torbjörn Petterson till Kabul. Han var tidigare Generalsekreterare på Svenska Afghanistankommittén (SAK). SAKs ordförande, Ann Wilkens har varit Sveriges ambassadör i Pakistan och Afghanistan tidigare.

fredag den 3 september 2010, religiös fanatism

Religiös fanatism finner man i USA, inte bara i denna del av världen. Nu har en amerikansk frikyrkopastor fått för sig att han skall ordna Koranbränning 11 september som en påminnelse om vad som hände 2001.

Om någon skulle få för sig att bränna judarnas heliga skrift Talmud så skulle saken vara enkel. Ett samfällt fördömande och man skulle antagligen stoppa tilltaget med polismaktens hjälp. Kommer det att ske nu, eller kommer man få bränna koranen i demokratins namn?

Här i Kabul är många upprörda och i morgon ordnas en demonstration mot tilltaget. Om amerikanerna försöker vinna harts and minds, så kommer eventuell goodwill i den muslimska världen att gå förlorad i ett slag.

Mullor har under dagen fredagsbön här i Kabul, vädjat till Obama, vars far man säger var muslim, att stoppa bränningen av den Heliga Koranen. Man manar också folk att inte ställa till upplopp och förstöra butiker och bilar, något som bara drabbar Kabulborna själva.

Vi ligger lågt i morgon förmiddag och hoppas allt går lugnt till.

http://edition.cnn.com/2010/OPINION/08/20/ahmed.quran.burning/index.html?iref=allsearch

måndag den 30 augusti 2010, Kalkoner och en roller

Alla kandidater till parlamentsvalet identifierar sig på valaffischer och valsedlar, inte bara med namn utan med symboler, för alla de som inte kan läsa. Symbolerna tycks kunna vara vad som helst: Fyra kalkoner, en roller osv.

Val symbol, roller, 30 aug 2010

Val symbol, roller, 30 aug 2010

  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Valkalkoner 30 aug 2010

Valkalkoner 30 aug 2010

söndag den 29 augusti 2010, valtider

Idag gjorde jag min medborgerliga plikt och röstade på Svenska Ambassaden Kabul. Det finns ju inte mycket att välja på i Sverige: ett av partierna eller blankt.

Parlamentsvalkampanjen är i full gång i Afghanistan. Här är det bara personval som gäller, även om valet till slut följer etniska och stam- (tribal).

Förvånansvärt många kandidater ställer upp och Kabul kryllar av valaffischer.

I en diskussion idag med kollegor från olika provinser så menar de att det inte blir mycket till val annat än eventuellt inne i de större städerna. På de flesta håll på landsbygden kommer folk inte att gå att rösta eftersom man inte kommer kunna ha vallokaler öppna av säkerhetsskäl eller för att oppositionen / talibanerna kontrollerar området och inte tillåter något val.

Bara i Gahzniprovinsen kommer 107 vallokaler att hållas stängda under valdagen av säkerhetsskäl och runt om i landet har valarbetare och parlamentskandidater dödats och utsatts för attentat.

Och idag hittade man i Herat kvarlevorna efter fem av den kvinnliga parlamentsledamoten Fauzia Galanis valarbetare. De ingick i en grupp om 10 som kidnappades förra onsdagen. Man kan bara beundra de som med livet som insats ändå ställer upp i och arbetar med valet, trots alla risker.

Det är ca 3 veckor kvar till valdagen och inget tyder på att det blir bättre närmare valdagen.

lördag den 28 augusti 2010, inte halal

I snabbköpet i närheten av min bostad gjorde jag den fasansfulla upptäckten att allt inte är halal. En hel hylla produkter som innehåller grisprodukter. Många utlänningar handlar i affären men de flesta är afghaner. Jag har svårt att förstå vem det är som kan vara så sugen på grisfötter att man måste äta det även i Afghanistan? Definitivt inte valfläsk.

Inte halal, Kabul aug 2010

Inte halal, Kabul aug 2010

Kabul 26 aug 2010, riv alla betongmurar!

Kabuls borgmästare och Inrikesministeriet har beslutat att alla betonghinder i stan skall bort, bla för att de hindrar trfiken och har blockerat flera av stans genomfatrsleder. Det här skall ske i tre steg:

  1. Runt inrikesministeriet, vilket redan skall vara gjort (får kolla i helgen)
  2. Andra myndighetsbyggnader och runt de stora trafiklederna och knutpunkterna
  3. Privata företag, FN och hjälporganisationer

Väldigt få hjälporganisationer har betongbarriärer utanför sina kontor och bostäder så för oss blir det ingen skillnad. Myndigheter, utländska privata företag och FN har desto fler.

Allt skall vara klart innan valet den 18 sept. och är kanske delvis valfläsk. Frågan är hur det påverkar säkerheten i stan. Regeringen har redan förbjudit alla privata säkerhetsföretag som skall vara borta inom en snar framtid.

Tidigare ansträngningar i samma riktning har säckat ihop efter ett par veckor och sedan har ännu fler betonghinder ställts ut i vägarna och runt byggnader.

Visst skulle stan bli vackrare och öppnare.

Betongblock utanför en FN-kompound, Kabul 2010

Betongblock utanför en FN-kompound, Kabul 2010

Kabul 25 augusti, tillbaks i Kabul

Efter en lång och skön semester är jag tillbaks i Kabul för en period om ca två och en halv månad innan mitt kontrakt denna gång löper ut.

Det blir en spännande tid som vanligt.

Den 18 augusti är det parlamentsval och stan är redan full av valaffischer på hugade kandidater. Med tanke på att en hel del kandidater hotas till liv och lem av ”oppositionen” och några har dödats så är det många som känner sig kallade. Frågan är hur demokratiskt val det blir. Alla talar öppet om hur kandidaterna köper röster och en del väljare klagar på kandidater som inte vill betala för sig. Det skulle vara tvärt om tycker vi. Jag skall försöka följa valet lite från sidan.

Kabul har varit ganska lugnt under sommaren med bara några självmordsattacket, men inget som riktats mot biståndsorganisationer, utan mot internationella trupper och mot den afghanska militären. ”Oppositionen” anses fortfarande ha möjlighet att utföra komplexa attacker i stan, men Afghanska polisen och armen anses också ha kopplat greppet på stan och det attacker vi kommer att se inför valet är antagligen mest för att påminna om sin närvaro.

Utanför Kabul är bilden en annan. Trots at General Petreus härom dan sa till BBCs John Simson att taliban är på reträtt så är verkligheten den motsatta och säkra områden utanför huvudstaden krymper stadigt. Jag lär återkomma

På eftermiddagen åska och ett kraftigt skyfall.